Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - Gränstvisten med Ryssland 1617—1621. Av Herman Gummerus - Bibeln åt nutidsmänniskan. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den oländiga terrängen och
alldeles omöjlig, när
vattenståndet om sommaren var lågt
i floderna och de steniga
forsarna. I ett av sina brev tala
de svenska kommissarierna
om att de färdats 200 verst
längs en flod, att de passerat
35 livsfarliga forsar och att de
gått 50 verst till fots över
kärren. Om vintern kunde det
hända, att de två
delegationernas överläggningar
försiggingo på någon isbelagd sjö.
Båda delegationerna hade
små militäravdelningar till
skydd mot kringströvande
rövare, båda kallade till sig
traktens bönder för att vittna
om gränssträckningen. Dessa
karelare voro alla
grekisk-katoliker, självfallet en fördel
för ryssarna. Ofta hade man
bönderna att bekräfta sina
vittnesmål med ed, något som
de dock hade föga lust till, då
de ju riskerade sin själs salighet, om de läto förmå sig att svära
falskt med korskyssning och en torva på huvudet. För resten var
det svårt för dem att vittna om gränslinjen, då de hade jagat i
skogarna och bränt sina sveder utan att veta, till vilket ryskt län
marken hörde. Det säkraste sättet att avgöra gränstvisten var att
taga reda på, till vilket läns ståthållare bönderna hade betalat skatt,
men om skattelängdernas innehåll hade vardera delegationen sin egen
mening.
Vad man framför allt tvistade om var Repola volost oeh Porajärvi
by, längre åt norr, således om samma områden, som Finland vid
fredsslutet i Dorpat 1920 måste avstå åt Sovjetryssland, trots att
deras karelska invånare ställt sig under den självständiga finländska
republikens skydd. Bepola hade redan år 1617 200 gårdar; Porajärvi
hade endast 15, men denna ort hade med sina kringliggande
vattendrag och vidsträckta skogar stor strategisk betydelse. Den svenska
delegationen var övertygad om att bägge orterna hörde till Kexholms
län, vilket ryssarna envist förnekade. Dr Korhonen har undersökt
frågan samvetsgrant och med historikerns oväld. Att döma av de
anförda urkunderna och böndernas vittnesbörd hade svenskarna den
större rätten på sin sida.
Den svensk-finska delegationens medlemmar voro utmärkt väl
skickade för sitt uppdrag. Hans Mickelsson Munck af Fulkila var en
Litteratur
Skiss av Sveriges ostgräns efter Stolbova,
inneslutande Livland, Estland,
Ingermanland samt Kexholms län. Peipas,
Finska viken oeh Ladoga äro streckade.
733
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
