Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 15 december 1938 - En idrottsfilosof. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bay ens frågor
toriska envishet påminna om landstingsman Johanssons i Helga de
la Brache-affären, men det måste även sägas att han ogärna hugger i
sten, liksom att det rent av är upplyftande att iaktta en person, för
vilken rätten är absolut eller vad freden enligt Litvinoff skulle vara:
en oeh odelbar. Några ha stått hångrinande kallsinniga till hans
hejdlösa entusiasm; men härtill kan blott frågas: var skulle svensk
idrott i detta nu både organisatoriskt och mentalt ha stått utan tusende
sinom tusende ungdomars otorvägna, offervilliga och uppbyggande
entusiasm? Ytterligare ha en del personer klandrat hans inlägg i
politiska eller andra brännbara ting; obestridligen kan man varsammare
och ödmjukare nalkas främmande ämnen än T. T. men ingen kan
gärna bestrida att denne i dessa stycken främst velat begagna sig av
rätten att bruka sitt sunda förnuft.
Men allt detta rör icke det väsentliga. Ty det väsentliga är, om T. T.
brukat sin talang och sin opinionsbildande makt till fromma för en
sund idrott och en sund ungdomsfostran eller ej. Man behöver icke
tveka om svaret. Det måste bli ett kategoriskt ja. Såsom vaken
kritiker har han nog betytt mer än någon annan för idrottsrörelsens
inlänkande i rätta banor under dess dynamiska tid. Hans
skoningslöshet har måhända ej alltid varit rättmätig men på lång sikt
nyttogörande och positivt skapande; tidningens oavhängiga och
ekonomiskt säkra ställning medger också, att kritiken ej behöver framföras
blott för kritikens egen skull, d. v. s. för att skapa sensation. Som en
publicistisk överdomare i idrottsliga intresse- och rättstvister har
han mestadels, ofta med inträngande analys, förfäktat rätlinjiga,
klara och bärande principer. I den internationaliserade
idrottsrörelsen har han aldrig ansett sig kunna inlägga någon blind
chauvinism, men han har städse hävdat en sund nationalism,
säkerligen i sin mån ej utan andel i uppväckandet av de djupare nationella
instinkter, som nu prägla svensk ungdom. Med största oförskräckthet
har han vaktat den svenska idrottsrörelsen mot den politiska
klyvning, som skett i en del andra länder; samtidigt har han i sin folkliga
livsinställning ej underlåtit något, som kunnat medverka till att göra
idrottsrörelsen till vår mest klasslösa och klassutjämnande faktor.
Som idrottsfilosof — och även litteraturkritiker — har han utan
dagtingan försvarat det sunda, det livsstarka, det produktiva, det
heroiska; omvänt har det klemiga, ohärdade, dekadenta i honom haft en
arg fiende. Han har kort sagt sökt bibringa svensk ungdom en ljus,
vilje- och kämpastark livsåskådning. Han har med sitt intensiva
språk kunnat göra sig begriplig för ungdomen. Han har också
för-ståtts av många, ehuru icke av alla. Sanningen är nog, att ingen kan
tävla med honom om att ha påverkat livsinställningen hos stora
grupper av svensk manlig ungdom efter kriget. Även 0111 man alltefter
tycken må kunna pådyvla honom svagheter eller egenheter, borde
ingen numera kunna undervärdera hans verk, hoc est hans
fostraregärning.
E. H.
756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
