- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
3

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Resning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Resning

Men »quis custodiet ipsos custodes». Det kan tänkas att en i denna
instans förlorande part •— och sådana måste tyvärr finnas även
i en så förträfflig domstol — icke låter vördnaden för vetenskapen
avhålla sig citti sättci i gång ett kraftigt nedsvärtande av
kompetensen hos dess ämnessvenner, i synnerhet om professorerna,
såsom ibland ju händer, ej äro eniga. Förfogar den missnöjde
i tillräcklig utsträckning över pengar, press eller politiska
förbindelser kan det hända att till och med en sådan domstol helt
hastigt »förlorar folkets förtroende» och en instans över
densamma måste inrättas — i sådant fall väl helst en diktator, hos
vilken en skiljaktig mening ej kan förekomma.

Säkerheten kan således ej sökas i ökande av instansernas antal.
Ej heller kan den vinnas genom att lämna fritt för alla förlorande
parter att erhålla omprövning av gamla domar allenast därför
att parten själv anser domen oriktig. Vad en sådan obegränsad
rätt skulle betyda i fråga om ökad arbetsbörda för domstolarna
och därav föranledd långsamhet och annan försämring av
rättskipningen är så uppenbart att därpå ej behöver spillas många
ord. Visserligen kan väl icke, vad brottmålen angår, anses
troligt att de dömda skulle finna något nöje i att igen komma
inför domstol i de fall, som på grund av erkännande eller
överväldigande bevisning äro klara. Men de som ej erkänt därför att
de trott sig hava en, om ock svag, möjlighet att komma undan
rättvisan, kanske dock kunde vara hågade att försöka sin tur än
en gång, i synnerhet om domarne ej varit eniga om fällandet.
Komma så därtill de som av en eller annan anledning verkligen
anse sig orättvist dömda är säkerligen att befara, att antalet
resningssökande i brottmål skulle bliva betänkligt stort. Det av
resningsansökningar i tvistemål föranledda arbetet skulle
antagligen, särskilt på grund av dessas vidlyftighet, jämväl bliva högst
betydande. Härtill kommer att en efter resning genomförd ny
rättegång kan ge ett betydligt sämre bevismaterial, om en tid
hunnit förflyta efter den förra rättegången och därunder
bevisning, som skolat på nytt göras gällande, försvunnit eller dess
tillförlitlighet försvagats.

Ett resningsförfarande utan begränsning av rätten till
omprövning är därför otänkbart och förekommer ej heller i
något land i världen. Har part utan giltig anledning underlåtit
att använda den ordinära vägen till ändring i en underrätts dom
eller försummat att under rättegången förebringa erforderlig ut-

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free