Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är jämförande språkforskning?
tonande av den arkeologiska disciplinen. Fortfarande kvarstår
det emellertid inom den klassiska filologien minst två väsensskilda
vetenskaper: språkvetenskap och litteraturhistorisk forskning.
Lösningen av denna dualism har i regel sökts i en och samma
riktning: filologien har i främsta rummet velat vara
litteraturforskning och blott tagit språkvetenskapen eller rättare sagt
språk kunskapen till hjälp för textkritiska syften. Och även
när den klassiske filologen sysslar med språkliga problem, så
brukar han begränsa sitt intresse till det individuellt särpräglade
litteraturspråket, till stilen, och överlåter den kollektiva,
namnlösa och naturvuxna språkutvecklingen åt den professionella
språkvetenskapen. Denna begränsning i filologens språkliga
intressesfär liar lett till det resultatet, att den klassiska
språkvetenskapen till stor del är ett verk av den jämförande
språkforskningens målsmän, av komparatister som Karl Brugmann, Berthold
Delbriick, Jacob Wackernagel, Wilhelm Schulze, Paul Kretschmer,
Felix Solmsen, Albert Thumb, Eduard Schwyzer, Ferdinand
Sommer, Herman Jacobsohn och många andra. Endast på ett område
kan man tala om en väsentlig insats från filologernas sida,
nämligen på syntaxens. Men det är knappast någon tillfällighet, att
den svenske forskare som bland ülologerna gjort den största
insatsen och verksammast bidragit till att rycka den klassiska
syntaktiska forskningen ur dess isolering, professor Einar Löfstedt,
tillbragt sina läroår vid det universitet, som under en längre
tidrymd hade båda lärostolarna i klassiska språk besatta med
framstående komparatister.
Den jämförande språkforskningen har således betraktat såsom
i väsentlig mån sina de uppgifter som på sätt och vis kunna sägas
tillhöra den klassiska filologien. Att det skall inträda någon
förändring i denna arbetsfördelning inom en överskådlig framtid, är
så vitt jag förstår uteslutet. Även om lärostolarna i klassisk
filologi vid våra statsuniversitet, såsom nu har föreslagits av
universitetsberedningen, få de missvisande beteckningarna latinska
språket och grekiska språket, kommer denna omdöpning icke att
påverka den klassiska filologien och dess månghundraåriga
traditionella inriktning.
Den jämförande språkforskningens egentliga syfte ligger
angivet eller åtminstone antytt i dess egen beteckning.
Språkjämförelse kan bedrivas på mer än ett sätt. Den behöver inte taga
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
