Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är jämförande språkforskning?
Det ideala målet för den jämförande språkforskningen är att
rekonstruera det gemensamma språk, som en gäng genom en
invecklad och långvarig process splittrades och gav upphov till alla
de indoeuropeiska särspråken, till indiskan, iranskan, armeniskan,
albanesiskan, grekiskan, latinet, de keltiska, de germanska
språken, de baltiska, de slaviska språken, hethitiskan, tochariskan.
Detta ideal är i likhet med alla andra ideal ouppnåeligt men är
inte desto mindre den ledstjärna som forskningen har att följa.
Var detta språk talades veta vi inte; när det talades veta vi inte
heller med säkerhet. Vi veta endast, att det själv i sin tur liksom
alla andra språk har genomlöpt en lång och skiftesrik utveckling.
Visserligen kan man genom jämförelse av de olika särspråken
med en hög grad av sannolikhet fastställa utseendet hos en lång
rad av ord i detta s. k. urspråk, men dessa ord fördela sig ofta
på olika dialekter av urspråket, förskriva sig kanske också från
olika tidsskeden av dess egen historia. Till de ord i skilda språk,
vilka med avsevärd säkerhet kunna återföras på gemensamma
indoeuropeiska grundformer, höra ett flertal räkneord, de
vanligaste släktskapsorden, ss. fader, moder, broder, syster,
beteckningar på boskap och boskapsdjur, ss. fä, ko, oxe, samt en hel
mängd andra. Att prestera en tillfyllestgörande bevisning för att
ett ord i urspråket endast haft dialektal spridning är visserligen
högst sällan, kanske aldrig möjligt, eftersom ordet i fråga under
utvecklingens lopp kan ha gått förlorat inom ett eller flera språk.
Att så ofta varit fallet, visar emellertid redan erfarenheten från
de levande språken. — Söker man rekonstruera en i detalj gående
bild av ett enhetligt urspråk, kommer man in på de overifierbara
hypotesernas område.
Om således dessa rekonstruerade former endast ha en begränsad
giltighet, ett begränsat värde, så följer därav inte, som man ibland
hör påstås, att de äro rena chimärer eller att de kunna undvaras.
Man bör alltid sträva efter att uppställa exakta indoeuropeiska
grundformer, enhetliga ord som utgångspunkter för de olika
sär-språkens former och ord. Ju bättre man lyckas härutinnan, desto
gripbarare och mera övertygande blir den överensstämmelse som
rekonstruktionen symboliserar liksom även de slutsatser rörande
förhistoriska förhållanden och kulturella sammanhang som kunna
dragas av denna överensstämmelse. Den väsentliga och reala
uppgiften för den jämförande språkforskningen består nämligen
icke i dylika rekonstruktioner i och för sig utan i att med dessas
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
