Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska fyraårsplanens problem. Av Carsten Welinder - Fyraårsplanen, dess viktigaste uppgifter och hittillsvarande resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tyska fyraårsplanens problem.
Den tyska produktionen av petroleum, som livligt uppmuntras,
omfattade 1932 230 och 1937 451,000 ton. Detta användes främst till
smörjoljor. Tack vare produktionen av bensol och motorsprit kunde
Tyskland redan 1932 genom inhemsk produktion tillgodose omkring en
tredjedel av behovet av lätta motorbränslen. Denna siffra har nu
stigit till c:a 65 %. Tillverkningen av motorsprit nedlägges nu. Tager
man även hänsyn till det tunga motorbränslet, sjunker siffran till
c:a 45 %.
Det väsentliga i fyraårsplanen är som bekant tillverkningen av
syntetisk bensin. År 1937 framställdes bortåt 40 % av den totala
bensinförbrukningen eller c:a 850,000 ton på syntetisk väg. Som följd
härav lyckades man för första gången ernå en minskning i
bensinimporten. Den syntetiska bensinen utvinnes av sten- och brunkol,
varav Tyskland har tillräckligt. Även om Tyskland täckte hela sitt
behov genom inhemsk produktion, skulle detta blott nödvändiggöra ett
obetydligt tillskott till kolbrytningen (enligt en uppgift 7 %).1 Då
liroduktionsapparaten ännu blott till en del är utbyggd, hoppas man,
trots att förbrukningen stiger att tämligen snart kunna täcka hela
sitt behov medelst inhemsk produktion. Härigenom är dock ej
mineraloljeproblemet löst, då mineraloljor användas för en mängd andra
ändamål, t. ex. som bränsle. Hittills har man ej lyckats ernå någon
minskning i det totala importbehovet.
Mindre gynnsamma ställa sig kostnaderna. Bensinen kostar för
närvarande omkring 40 Epf. per liter, varav hälften utgöres av tull —
inkomsterna av denna användas till riksautobanorna — och den andra
hälften av inköps-, transport- och distributionskostnader. Den
syntetiska bensinen, Leunabensinen, vars kvalitet är fullt jämförbar med
den naturliga, kan endast bliva konkurrenskraftig med denna genom
att den emot tullen svarande accisen är nedsatt till 10 Rpf. Att inan
dock ser optimistiskt på situationen framgår av den iver, varmed
man uppmuntrar motorismen. Det påstås, att det låga priset på den
nya »folkvagnen», 990 Em., delvis skulle bero på att staten räknar med
att på bensinförsäljningen taga igen, vad den förlorar på
bilfabrikationen.
Ännu mindre fördelaktiga ställa sig kostnaderna för tillverkningen
av det syntetiska Buna-gummit, som erhålles av kol och kalk. Om
produktionen härav är intet bekant, men att den ej kan vara särskilt
stor, framgår av att importen kvantitativt sett mer än fördubblats
sedan 1932. Enligt senaste uppgifter räknar man med att snart kunna
täcka en tredjedel av behovet. Ungefär halva priset för en bilring
utgöres av en gummitull, vars inkomster användas till att utbygga
den inhemska produktionen. Detta antyder, att det syntetiska
gummit för närvarande torde ställa sig långt dyrare i tillverkning än
det naturliga och på teknikens nuvarande ståndpunkt främst får
betydelse under ett krig.
Ännu större militär betydelse tillkommer försöken att utnyttja de
1 Mackenroth, a. a.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
