Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Arméns krigsberedskap - Riksdagsouverturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
årslånga tjänstgöringstid — trots både folkmaterialets förträfflighet,
våra goda utbildningsmetoder och vår väl utbildade befälskader —
dock i kvalitativt hänseende måste stå efter de länder, vilka ha
exempelvis 2-årig utbildningstid, föregången av en militär
ungdomsutbildning, som ju helt saknas i vårt land. Regeringen kan näppeligen
blunda för dessa förhållanden. Man vill därför — trots
försvarsministerns uttalanden under remissdebatten —• ännu hysa
förhoppningar om att också frågan om tjänstgöringstidens förlängning för
de värnpliktiga eller andra åtgärder till den personella beredskapens
stärkande äro under allvarligt övervägande inom regeringen. De inre
politiska förutsättningarna för en lugn och saklig diskussion på denna
punkt borde bl. a. gynnas av den samstämmighet, som 1936 rådde i
denna förr så brännande fråga. leke minst på militärt håll inser man
betydelsen av att det gamla splitet om utbildningstiden ej ånyo
upp-väekes. Utgångsläget för en saklig diskussion i denna fråga är
därför, från alla synpunkter sett, ett helt annat nu än under de forna
stridsåren.
På frågan om vilken tjänstgöringstid för de värnpliktiga, som måste
anses som ett minimum för att behörigen tillgodose såväl
utbildnings-som beredskapskraven, inverka givetvis många faktorer. Åtskilliga
hållpunkter givas dock för ett bedömande. Försvarskommissionens
militära sakkunniga uttalade sig för 210 dagar såsom minimum och
1901 års härordning gav enligt objektiva vittnesbörd goda resultat med
sina 240 dagars tjänstgöring. Sistnämnda tid torde ur militär
synpunkt komma att betraktas såsom ett hårt pressat minimum, om man
— som ju tidsläget kräver — icke endast måste tänka på
utbildnings-resultatet i och för sig utan jämväl och kanske främst på beredskapen.
De bebådade förslagen från de militära myndigheterna motses av
naturliga skäl med stort intresse. Inom vida kretsar inser man fullt
— för att än en gång citera arméchefen — »betydelsen av att förslagen
underkastas den allvarliga prövning, som betingas av möjligheten att
armén, helt eller delvis, inom en snart framtid kan komma att av
statsmakterna behöva tagas i anspråk till skydd för rikets intresseTi».
Efter landstingsvalen i höstas skrevo vi, att
»socialdemokraterna ha själva alla skäl att med tanke på
1940-talet icke forcera fram ärendena och förbruka sin arsenal; de
ha också allt intresse av att ej till 1940 års val genom ett bryskt
tillvägagångssätt utmana opinionen och försvåra bevarandet av
majoriteten i andra kammaren; endast om de lyckas härutinnan, bli de 1941
allsmäktiga i båda kamrarna». Denna profetia — ej alltför svår att
göra — synes gå i uppfyllelse. Det program, som regeringen i
trontalet lagt fram för de valda ombuden för Sveriges folk, torde knappast
göra 1939 års riksdag till samma betydelsefulla milstolpe i vår
nutidshistoria som de tidigare riksdagarna under detta decennium. Dess
viktigaste uppgift blir förstärkningen av våra försvarskrafter och
den för praktisk nordisk samverkanspolitik prejudicerande
Ålandsfrågan. Inom skolväsendet kunna också länge förberedda och avise-
73
[-Riksdags-ouverturen.-]
{+Riksdags-
ouverturen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
