Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Jordbrukspolitikens dilemma. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
För kolonisation av Norrlands obygder har förra året en
inventering av odlings jord verkställts, som väl utgör kulmen av
strävandena på detta område (statens offentliga utredningar 1937:30). Eedan
när man ser till de riktlinjer, efter vilka inventeringen bedrivits, blir
man något tveksam. Med hänsyn till kostnaderna för nyodling har
kommissionen anfört, att dessa ej finge överstiga en högsta gräns av
1.500 kr. per hektar. Därvid har räknats med ett pris av 6 kr. per
mansdagsverke och 10 kr. för kördagsverke. Kommissionen har indelat de
godkända markerna i olika odlingskostnadsklasser och förklarar sig
allenast med tvekan godkänna områden, som helt tillhöra den högsta
klassen (1,200—1,500 kr. per hektar).
Det torde emellertid vara tydligt, att ett bebyggande måste innebära
ett betydande pius av kostnader, och detta särskilt i de nordligaste
länen. Något försök att utröna var gränsen för en lönande odling går
har icke gjorts. Själva kostnadsgränserna synas vara rätt
godtyckligt valda. Inventeringen har ej givit några mycket stora arealer till
resultat. Kommissionen ifrågasätter därför en höjning av 1,500 till
2,000 kr. per hektar såsom gräns för tillåtna odlingskostnader och
anser, att tillgången på odlingsvärd moränmark då avsevärt skulle ökas.
Perspektivet är dock i sanning föga lockande. Ty fråga uppstår
här ovillkorligen, huruvida ej kostnaderna för de nyupptagna
områdena i själva verket redan vid den lägre gränsen bli större än för
inköp och uppodling av motsvarande arealer i bättre belägna trakter.
Visserligen är det ej alldeles lätt att komma till något så när
allmängiltiga priser på åkerjord för jämförelse mellan de två nordligaste
länen å ena och övriga delar av vårt land å andra sidan, men den
nyligen publicerade undersökningen av taxeringsutfallet beträffande
jordbruksfastigheter å landsbygden vid 1933 års allmänna
fastighetstaxering ger utan tvivel den bästa tillgängliga bild även av
åkerjordens medelvärde i olika län. I varje fall får man dock vida lägre
siffror. I själva verket torde ett så högt värde som 1,500 kronor per
har eudast tillkomma åkerjord i de allra bäst belägna trakterna av
vårt land. Tages hänsyn till byggnadskostnaderna, som i de
nordligaste länen bli högst avsevärda, blir man ovillkorligen än mer
betänksam inför den föreslagna kostnadsgränsen.
Därtill kommer, dels att beräknade kostnader för dylika arbeten
hava en förarglig tendens att överskridas, dels ock att resultatet av
hittillsvarande kolonisation knappast motsvarar förväntningarna.
Det är särskilt att märka, att den statsunderstödda kolonisationen
ingalunda visar den förmåga av självständig utveckling, som man
vid dess igångsättande synbarligen hoppades. Förr eller senare måste
man nog säga stopp.
Den senaste egnahemsutredningen betecknar ur många synpunkter
ott stort framsteg i fråga om hela perspektivet på rörelsen. Material
för frågans bedömande är samlat och sovrat som aldrig tillförene.
Att här ingå på någon närmare granskning låter sig ej göra, enär
en prineipdiskussion ej kan lämnas utan en motivering, som här
ingalunda kan finna plats. Som vanligt när det gäller statshjälp, har vida
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
