Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jordbrukets framtidsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbrukets framtidsproblem
blott spekulera över, icke i sådana fina affärer. Den universella
utvecklingen anvisar den enda tänkbara vägen för Sverige.
Jordbruksbefolkningen kan ej plötsligt göras till några kringflyttande
tattare, och balans mellan landsbygd och städer måste
ofrånkomligen vidmakthållas. Det moderna kriget gör det nödvändigt för
varje stat, — ocli icke minst för en liten stat, som vill bevara och
värna sin neutralitet — att trygga livsmedelstillgången vid
avspärrning. Livsmedelsproduktionen torde åtminstone relativt sett
i allt högre grad komma att undandras handelsutbytet mellan
staterna. En återgång till en agrar självförsörjning blir allt
tydligare inom alla de länder, där förutsättningar därför finnas. Av
alla autarkiska strävanden måste denna också vara den
naturligaste; även om den från gammal friliandelsståndpunkt ej skulle
innebära det mest ekonomiska utbytet, kan den — med tanke på
de bägge senaste svåra kriserna — ytterligare försvaras såsom ett
led i strävan att minska landets beroende av de internationella
krisvågorna därigenom att även jordbruket inrangeras bland de
mera konstanta och okänsliga ]iroduktionsfaktorerna.
Den statliga jordbrukspolitiken måste därför — det är enligt
vår mening självklart — för den närmaste framtiden inriktas på
att ge jordbruksnäringen allt det stöd, som kräves för att dess
utövare skola komma i paritet med andra jämförliga
samhällsgrupper. A andra sidan få de fortsatta och nya hjälpåtgärderna
ej på längre sikt hindra jordbruksnäringens egen anpassning
efter nya förhållanden och en i framtiden påräknelig
konsumtionskrets. Vare sig man vill kalla det för planhushållning eller
icke, måste statsmakterna ta till utgångspunkt för sitt handlande,
att större förändringar än under sekler förestå eller åtminstone
kunna förestå inom jordbruket och på landsbygden. De måste för
sig uppställa olika tänkbara framtidsperspektiv och inrätta sig
därefter. Jordbruks- och landsbygdspolitik måste drivas på
många linjer och efter olika strategiska förändringar. Och de
måste drivas parallellt och i samklang med varandra.
Endast några skissartade synpunkter på framtidsutvecklingen
kunna här anföras, med förbigående av problemen om jordbrukets
interna prisutjämning inoin regleringens ram och med dess
tillhjälp.
Den första linjen är, att jordbrukets troliga successiva
produktionsstegring ej nödvändigtvis behöver baseras uteslutande på
hittillsvarande tillverkningar eller förutsättningar. Ingen kan
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
