- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
101

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN UKRAINSKA
FRÅGAN


Av professor HERMAN GUMMERUS, Helsingfors,
Finlands chargé d’affaires i Ukraina 1918—1919


För endast fyrtio år sedan fanns det i Västeuropa inte många
som trodde på tillvaron av ett ukrainskt folk och ett särskilt
ukrainskt språk. Affärsmän, som rest genom Sydryssland, visste
att berätta, att bönderna i de »lillryska» guvernementen talade en
dialekt, som var ganska svår att förstå, men dialekter funnos ju
på landsbygden även i andra länder. Blott de som något kände
till Rysslands historia visste, att den Mazeppa, som lockade till
sig Karl XII med löften om hjälp, var styresman, hetman, över
ett för sin frihet kämpande folk. Filologerna hade reda på, att
detta folk hade stamfränder i det österrikiska Galizien och att
det talade ett tungomål, som själva vetenskapsakademien i
Petersburg förklarat vara ett självständigt språk, icke endast en
rysk dialekt. De visste också att det sedan århundraden funnits
en egen ukrainsk litteratur, som ryssarna hade försökt att
undertrycka, sedan de på 1700-talet hade gjort slut på varje spår av
Ukrainas självständighet. Sedan år 1876 existerade t. o. m. ett
förbud att i Ryssland trycka skrifter på ukrainska.

Men vid tiden för den första ryska revolutionen dykte namnet
Ukraina åter upp i den politiska diskussionen. Ryssarna påstodo,
att det bara betydde »gränsmarken», men de s. k. lillryssarna
själva förklarade, att det var av gammalt datum och att det helt
enkelt betydde »landet», d. v. s. det land där varägerna grundat
storfurstendömet Kiev under en tid då Moskva var ett okänt
begrepp. Namnet gjorde dock föga till eller ifrån. Ett faktum var,
att ryssarna nu hade att göra med en växande folkrörelse, som
strävade efter språklig och kulturell autonomi för det ukrainska
folkelementet — mera vågade man ännu icke göra anspråk på.
Den hänvisade till stora ukrainska skalder sådan som Sjevtjenko
kring mitten av 1800-talet. I Galizien, »Ukrainas Piemont»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:54:08 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1939/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free