Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den ukrainska frågan. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Gummerus
vecklade sig en livskraftig rutensk, d. v. s. ukrainsk kultur under
österrikiskt hägn. Vid universitetet i Lemberg, Lvov, verkade
deri framstående historikern Hrusjevskij, som från år 1908 utgav
en vidlyftig ukrainsk historia. Många unga män från tsarens
rike fingo här sin utbildning i nationellt ukrainsk anda.
År 1905—1906 hade det icke saknats politiska ansatser inom den
ukrainska rörelsen, men genombrottet skedde först efter
revolutionen 1917. Ukrainska patrioter hade under världskrigets
föregående år knutit förbindelser i Berlin ocli Wien utan att dock
fullt kunna övertyga någon om att de liade en folkopinion bakom
sig i hemlandet. Nu då den revolutionära stormfloden störtade
tsarväldet över ända visade det sig till allas förvåning, att folket
i detta föga kända »Lillryssland» önskade icke blott social och
demokratisk, utan även nationell frigörelse. De rysk-ukrainska
soldaterna slogo genast in på den nationella linjen. I Kiev
bildades en ledande kommitté, Rada, som med allt större kraft hävdade
kravet på autonomi. Den konstituerade sig i oktober 1917 som en
nationell regering, som genast råkade i konflikt med Kerenskis
regering i Petersburg. Spänningen blev allt större, tills
bolsje-vikernas statskupp i november kom det svaga bandet att brista.
De ukrainska bönderna hade varit med om att annektera
storgodsen, men en kommunistregim ville flertalet av dem icke veta
av. Med autonomi ville Radan icke längre nöja sig. Hrusjevskij
uppgjorde ett förslag till federativ statsförfattning, inen då Lenin
fordrade erkännandet av rådssystemet och fritt genomtåg för de
ryska sovjettrapperna samt deras understödande i kampen mot
kontrarevolutionärerna, kom det till fullständig brytning. Ukraina
proklamerade sig som en självständig folkrepublik, vilken de
facto erkändes av ententemakterna.
Men i kampen mot Ryssland var Ukraina för svagt. En stor
del av landet översvämmades av ryska trupper och plundrande
band, understödda av inhemska bolsjeviker. Då ingen hjälp stod
att få från ententens sida, sökte Radan stöd hos Tyskland ocli
Österrike. Den 8 februari 1918 undertecknades i Brest-Litovsk
fredsslutet mellan Ukraina och centralmakterna, vilka därmed
erkände dess självständighet. Tyskland och Österrike kunde
hoppas på att få spannmål ocli andra livsmedel från det rika landet.
Av tyska och österrikiska trupper rensades Ukraina från de
ryska bolsjevikskarorna. Den tyska ockupationen utsträcktes
ända till Kaukasien.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
