Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den ukrainska frågan. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motstånd mot den kommunistiska hushållningen varit så envist.
Otaliga äro de bondeuppror, som i Ukraina kvävts i blod av
Tjekan och GPU och bestraffats med avrättningar, fängelse och
massförvisningar. Regimens påföljd var även i det rika Ukraina
allmän fattigdom med kroniskt återkommande hungersnöd. Vad
båtar det folket, att det lyckliggjorts med en prålande
industrialisering, genomförd med den moderna teknikens alla
hjälpmedel? Den kan ändå icke göra slut på fattigdomen och
livsmedelsbristen.
Allt detta är välbekant och bekräftas år från år av pålitliga
sagesmän. Den ukrainska sovjetrepublikens 32 millioner invånare
ha samma erfarenhet som deras olycksbröder i andra delar av
Sovjetunionen: relativt drägliga förhållanden för ett mindretal
privilegierade s. k. proletärer och elände för det stora flertalet.
Men det som i Ukraina — liksom i andra trakter med icke rysk
befolkning — gör sovjetregimen ännu olidligare är att den ryska
nationalismen allt mera genomsyrat sovjetregimen i direkt strid
med Lenins principer. Det är i Ukraina icke nog att vara god
kommunist; för att finna nåd för de maktägande i Moskva måste
man undvika varje misstanke för att vara nationellt ukrainskt
sinnad. Denna misstanke leder till den ena »rensningen» efter den
andra bland de kommunistiska funktionärerna och det ukrainska
kommunistiska partiets medlemmar. Överallt där man arbetar
för nationell ukrainsk kultur — vetenskap, litteratur och konst
— spårar GPU hemliga politiska sammansvärjningar, och det må
medgivas, att misstankarna inte alltid äro ogrundade. Ty vem
kan påstå, att icke en övertygad kommunist i sitt hjärta också
han kan känna det varmt för sitt eget folk och att han icke kan
fyllas av förbittring mot en regim, som våldför sig på dess
nationella rättigheter? En av de märkligaste företeelserna i våra
dagars Ukraina är den växande antagonismen mellan ukrainska
och ryska kommunister.
Ingenstädes i Sovjetunionen äro Stalin och hans numera enda
pålitliga verktyg, GPU, så intensivt hatade som i Ukraina. Bland
den stora massan av folket, bönderna, är bolsjevikregimen
längesedan dömd, men motståndet mot denna har år från år fått en
allt starkare nationell prägel. När man under Lenins tider
tillämpade på Ukraina den i och för sig vackra idén om språklig
och kulturell likställighet mellan de olika nationaliteterna — den
politiska autonomin var från början ett tomt sken — hade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
