Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den ukrainska frågan. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troligen icke klart för sig, vilken fara detta innebar för rikets
sammanhållning. Bärarna av den ukrainska
självständighetstanken, de gamla frihetskämparna, som tillhörde den på
Hrusjevskijs och Petljuras tid ännu fåtaliga nationellt sinnade bildade
klassen, ha till största delen »likviderats» eller flytt till utlandet.
Men ur böndernas och arbetarnas mitt har växt upp en ny, vida
talrikare »intelligentsija», som fått sin uppfostran på folkets
språk och trots alla restriktioner — i skolornas läroböcker får
icke förekomma ens en antydan om att det någonsin funnits ett
självständigt Ukraina — känner sig tillhöra en egen nation.
Hatet mot den kommunistiska despotismen förenar sig med
nationalkänslan för att skapa den separatistiska rörelse, vars
tillvaro i detta nu ingen kan förneka. På denna linje mötas de
övertygade kommunisterna och det stora flertalet av folket, som
endast till namnet bekänner sig till det nya evangeliet.
I Moskva äro de maktägande fullt medvetna om den dödliga
fiendskapen mellan ryskt och ukrainskt. Redan minnet av de
grymma repressalier, med vilka de ständiga bondeupproren i
Ukraina bestraffats, reser en oöverstiglig mur mellan de två
folken, ty grymheterna skriva ukrainarna på ryssarnas, icke så
mycket på sina egna bolsjevikers konto. Ett enda exempel från
tidigare år! 1930 utbröto svåra bondeoroligheter bland bönderna
med anledning av jordens kollektivisering. För att undertrycka
dem skickades en viss Korotjenkov, samme man som för ett år
sedan utnämndes till president i folkkommissariernas råd i
Kharkov. Han förstörde oräkneliga byar med kanoneld, lät — påstås
det — massakrera 50,000 människor och deportera 200,000 till
Sibirien eller Solovkiöarna, T. o. m. hans egna soldater funno hans
framfart skandalös. När han i en by nära Kiev lät tortera
kvinnor och barn, kastade sig soldaterna över honom och
genomborrade honom med sina bajonetter. »Olyckligtvis dog han icke av
sina sår», heter det helt torrt i berättelsen härom. Sådana
erfarenheter glömmas icke.
Enligt den officiella ryska versionen har hela det ukrainska
folket med undantag av några få brottsliga element enhälligt
fylkat sig kring den kommunistiska styrelsen. Vid valen till det
Högsta rådet i Sovjet-Ukraina 1938 röstade 99,55 % av de
röstberättigade på regeringens kandidater. Detta resultat, som
självfallet ernåtts genom brutalt tvång, går utomordentligt illa ihop
med vad man vet om händelserna under den senaste tiden. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
