Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet
bart slag mot det aristokratisk-klerikala partiet. Men dessutom
liar Kristian, som Abnlund anmärkt, förstått att vid
iscensättningen av blodsdramat skjuta Trolle framför sig, varvid han
icke heller underlåtit att utpeka denne som den i egentlig mening
ansvarige. Både Olaus Petri och Reimar Kock berätta, att
konungen strax före avrättningarnas början låtit utropa, att det
var på ärkebiskopens enträgna begäran, som straffen nu
utkrävdes, och en följande dag till allmogen i riket utfärdad kunglig
proklamation söker likaledes bibringa allmänheten den
uppfattningen, att Trolles och de svenska kyrkomännens aktion nödgat
monarken att exekvera den av de förra fällda kättardomen, då i
motsatt fall folket skulle drabbats av hårda repressalier från den
kränkta kyrkans sida. Det liar nog för Kristian stått klart, att
arvförklaringen och avrättningarna måste framkalla missnöje
hos både Sturevännerna och rådspartiet, ocli därför gällde det att
i möjligaste grad göra ärkebiskopen omöjlig som tänkbar ledare
av en framtida resning. Ett sätt, som ju kunde vara
verkningsfullt nog, var att utså misstro och hat mot den mäktige prelaten
bland lians egna landsmän och så mycket som möjligt
kompromettera honom i de breda lagrens ögon. Att konungen lyckats i
sin avsikt, därom vittnar ett uttalande av biskop Brask från
hösten 1523. Denne hade då fått anledning att i ett brev till
Trolle avråda honom från alla planer på en återkomst till
Sverige. Ärkebiskopen vore nämligen i högsta grad hatad av rikets
samtliga innebyggare, detta dels till följd av tvisten med Sten
Sture men dels även på grund av blodbadet »som konung Kristian
till sitt eget urskuldande tillvitat Eder i de brev han låtit utgå
till hela menigheten» (Et ne veritatem vobis taceamus, fatemur,
vos adeo odiosum omnibus regni incolis factum, tum propter
dis-sentias inter vos et dominum stenonem habitas, tum propter regis
introitum ac cedern nostrorum, per litteras cristierni regis toti
com-munitati pro sua excusatione contra vos suggestam). Även ur en
annan synpunkt äro de här anförda orden av intresse. De visa
oss, att Linköpingsbiskopen, som på grund av sin egen roll i
no-vemberdramat ovillkorligen bör lia ägt kännedom om det
verkliga händelseförloppet, för sin del icke betraktat Trolle som
blodbadets upphovsman. Den omständigheten, att Brask hösten 1523
var ganska ogynnsamt stämd mot ärkebiskopen, varvid även rent
politiska motsättningar spelade in, kan endast förhöja värdet av
hans för Trolle förmånliga omdöme.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
