- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
122

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till den punkt, där samförståndet mellan Kristian II och Gustaf
Trolle slutar.

På grundval av denna slutsats kan det måhända icke te sig
alldeles lönlöst att — utan alla anspråk — göra ett försök till
rekonstruktion av händelseförloppet under dagarna närmast före
blodbadet. Från dramats förspel har till våra dagar bevarats ett
autentiskt aktstycke, kättardomen (sententian) av den 8
november, vari finnes inryckt en Gustaf Trolles klagoskrift, som i
dokumentet påstås vara identisk med en av ärkebiskopen föregående
dag till konungen inlämnad supplik. Det är i denna klagoskrift,
som prelaten framställer det förut omnämnda skadeståndskravet
och anhåller om fängslande och bestraffning av ett antal
medlemmar av Sturepartiet, samtliga benämnda »uppenbara» kättare.
Själva sententian är utfärdad av en andlig domstol, vilken, bl. a.
under motivering att de anklagade sammansvurit sig mot
påvestolen, förklarade dessa för uppenbara kättare. Den formella
rättsgrunden för avrättningarna, tidigare utredd av Weibull, är
härmed given.

Men kättarprocessformen har ännu vid räfstens början (den 7
nov.) icke varit påtänkt. Det måste nämligen starkt betonas, att
rättegången enligt källornas — även sententians — samstämmiga
vittnesbörd blivit inledd inför en världslig domstol — konungen
ocli riksrådet — vilken enligt dåtida rätt saknade kompetens att
avdöma kättarmål. Berättelserna om denna rannsakning äro
ganska motsägande, men i stort sett har följande kunnat
konstateras. Ärkebiskopen har inlett förhandlingarna genom att uppläsa
sina anklagelser, vilka enligt Olaus Petri voro riktade mot
namngivna personer, uppräknade i domsurkundens klagoskrift. Under
rannsakningens gång framdrogs ständernas sammansvärjelsebrev
mot Gustaf Trolle och påvestolen från år 1517. Detta aktstycke är,
som Weibull påvisat, ovedersägligen så formulerat, att det ger
fullgod grund att anklaga utfärdarna och sigillanterna för
uppenbart kätteribrott. Högst sannolikt är, att det varit biskop Jens
Anderssen, som med sitt kända juridiska skarpsinne först
upptäckt de möjligheter, som härigenom öppnades för konungen.
Denne kunde för det första utan att beskyllas för löftesbrott nu
annullera septemberamnestien, ty försäkringar och eder givna åt
kättare voro rättsligt sett kraftlösa. Vidare skänkte
bebindelsebrevet Kristian ett vapen i händerna mot obekväma medlemmar
av unionspartiet — såväl biskop Mattias som Hemming Gadh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free