Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1938. Av Elof Ehnmark - Anna Lenah Elgström: Från noll till tre - Harald Hornborg: Ödemarksprästen - Harry Martinson: Midsommardalen - Eva Berg: Sju systrar - Albert Engström: Läsebok för svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
vit en del historiska noveller, har emellertid tagit ut steget och
författat en stor roman från franska revolutionstiden med den något
dunkla titeln Från år noll till tre. Skildringen är mycket
detaljrik, och det vimlar av folk, känt, okänt och ökänt. Historiskt
sett finns det mycket att anmärka både på kronologien och
personuppfattningen, men onekligen har förf. lyckats fånga något av
själva stämningen under denna upprörda tid. Närmast påminner
romanen om en historisk film. Mera återhållsam men också mera
gedigen och äkta är svensk-finländaren Harald Hornborgs prisroman
Öde m arkspräste 11, vars handling börjar i frihetstidens belåtna
Mellansverige och sedan förflyttas till en karg ödemarkssocken vid
ryska gränsen. Visserligen finner man också här en del
mystifikationer i gammal Topelius-stil och visserligen går inte
personskildringen på djupet, men den historiska tidsdoften är äkta, och något
av 1700-talets vardag träder emot läsaren på ett naturligt, okonstlat
sätt. Särskilt levande och suggestiv är skildringen av obygden, där
endast hedendomen har anor och där folket, ständigt hotat av
fiendehärjningar, timrats av vresigare och hårdare virke än annorstädes.
Det återstår att nämna ett par novellistiska arbeten. Harry
Martinson har i Midsommardalen samlat några skisser från sina
strövtåg i naturen. Det är bara vanliga svenska backsläntor och
granskogar han denna gång håller sig till, men han visar alltjämt
sin förmåga att se tingen på ett nytt, originellt och egendomligt
berikande sätt. Som »naturtänkare» är han inte lika bra och hans
iver att uppfinna nya glosor och uttryck, att vara originell både i
synsätt och uttryckssätt, driver honom ibland till förkonstling och
ger läsaren mer prövning än behållning. Men en del av skisserna
äro sannskyldiga prosapoem, där säker iakttagelse och lyrisk känsla
åstadkommit något mycket friskt och mycket, äkta. Eva Bergs Sju
systrar innehåller ett par mindre märkliga ting, men den hälft
av boken, som i två noveller skildrar fru Modén, den kompakta
självgodhetens inkarnation, har formats till ett på en gång skoningslöst
och strålande porträtt och hör till det bästa denna sympatiska förf.
åstadkommit. Den lugnt och lidelsefritt relaterande tonen endast
fördubblar satirens slagkraft. Slutligen liar Albert Engström även 1938
glatt sin trogna publik med en traditionell julbok. Den heter
Läsebok för svenska folket, en titel som 110g få andra författare
torde känna sig berättigade att använda. Men Albert Engström
halden rätten. Det är förvånande, hur mycket denne förf. alltjämt har
kvar att berätta om, från Småland och Roslagen, från
konstnärskretsar och resor. Som ingen annan sitter han inne med konsten att
uppleva, avlyssna och minnas. Memoartonen dominerar nu på äldre dar
och det finns något av försonlighet och aftonglans över
tillbakablickarna, men stilen är lika frisk som förr, berättarhumöret lika
frodigt och skildringskonsten lika personlig. Albert Engström är den
levande klassikern i 1938 års bokflod.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
