Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En ny påminnelse — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny påminnelse •–
vidgning. De kunna lika lätt gälla Danmarks och Hollands
mejerier som Rumäniens olja, Lothringens minettlager som Kirunas
svartmalm. Vid sidan av dessa metafysiska begrepp uppträda
också sedan senaste rikspartidagen i Nürnberg reminiscenserna
från Otto den stores och Fredrik Barbarossa^ sacrum imperium
Romanum nationis Germanicae, en föreställningskrets, som
näppeligen kan väcka helt angenäma tankar vid axelns södra ändpunkt,
där man minnes de tyska imperatorernas Romtåg.
Några få dagar efter inmarschen i Prag och Brünn följde den
i Memel. Förhållandena därstädes ligga något annorlunda till.
Området har sedan 1200-talet hört under tyskar, tills det i
Versaillesfreden avsöndrades. Befolkningen är av övervägande tysk
prägel, även om härstamningen i betydande utsträckning är
litauisk. Men även här framträda samma metoder — kortfristiga,
ultimativa krav, böjelsen att i tid och otid hålla den pansrade
näven under motståndarens näsa. I detta fall är denna teknik så
mycket mer frånstötande, som säkerligen inga svårigheter av
betydelse skulle ha mött ett försök att genom anständiga
förhandlingar förmå det svaga Litauen att giva sitt samtycke till de tyska
kraven. Det förefaller, som om modern tysk diplomati ej skulle
sätta värde på en framgång, om den ej vinnes under öppet
krigshot. Det är andra tider nu, än då Bethmann-Holhveg under det
hohenzollernska kejsardömets maktdagar svarade sina alltyska
kritici: »Därför att man är stark, behöver man inte alltid bära
svärdet i munnen.»
Ingen vet, om Tyskland f. n. hyser vidare erövringsplaner •—
något som dock ingen synes betvivla — liur långt de i så fall
sträcka sig och mot vem de i första hand rikta sig. En allmänt
gängse åsikt tycks vara, att det först blir fråga om Polen,
Rumänien eller Jugoslavien, sedan Ungern än fastare kedjats vid den
allt hastigare framrullande Jaggernautvagnen. Ur denna
synpunkt ha de tyska handelsförhandlingarna med Rumänien följts
med panikblandad spänning. Det är mycket tänkbart, att denna
uppfattning är riktig, och att den tyska expansionen riktar sig
mot sydöst och har Ukraina och Svarta havet som mål.
Men å andra sidan kan det också tänkas, att inmarschen i
Böhmen hade karaktären av en jättelik rensopningsaktion i Tysklands
rygg före ett stort slag i alldeles annan riktning. Härför talar
i viss mån, att övertagandet av tjeckernas krigsmateriel åter ökat
Tysklands försprång framför det våldsamt rustande England. Då
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
