Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Kan historismen övervinnas? Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAN HISTORISMEN
ÖVERVINNAS?
Av biskop J. A. EKLUND, Uppsala
Den rätt nybildade termen »historism» betecknar onekligen en
mycket ogynnsam biprodukt av vad man under ett sekel kallat
det historiska betraktelsesättet av förhållandena i tillvaron.
Man kan ju icke neka att särskilt i Tyskland och framför allt
på det religiösa och kyrkliga och teologiska området, det hela
slutade i en slags balansgång på en vetenskapligt eller kritiskt
högspänd linbana, där man likasom svävade i luften utan fäste
och tycktes kunna falla vart som helst. Om teologen Troeltsch
var ett av de mest framträdande offren, så var han visst icke det
enda. Även utanför teologernas krets, såsom inom filosofi,
nationalekonomi och politik, var det på liknande sätt. Man visste till
sist varken ut eller in. Man tordes inom teologien av kritiska
hänsyn knappt stanna vid en enda positiv sats. Det var att bli
»dogmatisk». Och dogmatik var det farligaste man visste.
Hela områden inom den kristna teologiens sfär betecknades
såsom så historiskt dunkla och otillgängliga, att man icke kunde
med visshet veta och påstå något alls. Så om Jesu liv. Så om
mycket i hela det nya testamentet och kyrkans tidigare historia.
Däri hade man nått den klaraste motsats till ortodoxiens
tidevarv. Och det uttalades antingen så att man kunde negera alla
dogmers giltighet eller förklara hela läroområdet för likgiltigt.
Det gjorde detsamma vad man trodde. Men förhållandet innebar
också en lika direkt motsats mot den position som
upplysningstiden hade hävdat. Ja, om man gick tillbaka till den »naturliga»
religion och den naturliga moral och den naturliga rätt som hade
hävdats före upplysningens egentliga segertid, t. ex. av Grotius
och Pufendorf, så hade man sitt förnekande klart. Nej, någon
naturlig religion fanns icke. Det fanns bara ett antal eller ett
otal historiska religionsformer. Och då man under
upplysningstiden hade hävdat förnuftets absoluta fasthet och klara
bestämmanderätt, så visade ju historien att förnuftet aldrig sade
detsamma utan ändrade sig från folk till folk, från sekel till sekel,
ja ibland från Heidelberg till Jena och från professor Möller till
professor Meyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0161.html
