Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kan historismen övervinnas? Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Eklund
Och så stod man upp över öronen i en idélös idémassa, en massa,
magasinerad i tusental ynglingahjärnor som icke visste vad de
skulle tro och i millionbibliotek av förträffliga akademiska
avhandlingar. Och det kan väl icke nekas att den tidsenliga
»ickepositionen» visade sina paralleller även i världskrigets politik och
i världsfredens orimligheter. Att samma tidsmässiga absoluta
hållningslöshet trängde in även i moralens och konstens och
litteraturens värld, det minnas vi nog. Och där råder väl regimen
än. Där ansågs den ju icke bara vara ofarlig och oskadlig. Nej,
där kunde man kokettera med den och briljera med den. Det sades
vara nytt och djärvt och genialt när våra stockholmsmamseller
skrevo sina tvetydiga romaner.
Men till sist blev det hela sterilt. Det blev sterilt ungefär som
moderna äktenskap. Och det gjorde stora grupper av vår
ungdom till en grupp ohängda varelser.
Och i politiken i stort? Ja, ingenting har väl under
hundrafemtio år varit så avita »hur som helst» som »det historiska
tidevarvets» sätt att självt »göra historia».
Det händer nog därför numera litet varstädes att man brukar
fråga efter något som »inte är relativt», inte är hur som helst,
utan »riktigt». Ibland kallas detta saklighet. Det finns något,
menar man då, som är vad det är och icke kan vara ett annat.
Ibland talas det om att man i stället för psykologi kräver logik.
Det är ju ett nästan oroväckande återvändande till det man förr
kallade förnuft och förstånd och reda och klarhet. Och ibland
riktar man också kravet, moraliskt sett, åt det hållet att en karl
bör hava reda på sig själv. Och till och med kvinnan. Hon bör
ha ordning på sig själv. Och barn och ungdom vill man sätta i
skola, t. o. m. in i universitetsåldern. För att inte tala om att
sådana djupt »ohistoriska» gestalter, ohistoriska sedan Napoleons
dagar, som Hitler och Mussolini anse sig ha rätt att hålla reda
på vad en italienare tar sig för och till och med vad en tysk
professor föreläser. Saker som länge ansågos vara lika antikverade
som det påvliga Rom och Fredrik den stores korporalsrottingar
på tyska soldatskinkor. —
Det är »reaktioner» så det förslår! —
Jag skrev en dag på ett papper frågan: Huru skall liistorismen
övervinnas? Och jag skrev den på fullt allvar. Och fann den
svår. Ty det går tydligen inte an att bara lämna historien och dess
»resultat» åsido, helt enkelt. Det finns nämligen i vår värld, både
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
