Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), II. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter Estlands frigörelse återkallades han och blev det estniska
universitetets rektor, en ställning som han länge och med heder
intog. Han talade lika utmärkt tyska som ryska och estniska och
var en synnerligen behaglig och konciliant personlighet. En
annan av de från ryska tiden kvarvarande estniska
universitetslärarne var professor J. Jögewer, som under ryska tiden länge
innehaft universitetslektorsbefattningen i estniska språket och
vid esternas övertagande av universitetet blev deras förste
professor i landets modersmål. Det är i sanning betecknande, att
tysk-balterna under sin makts dagar till den grad försummat det
språk, som för 95 procent av landets befolkning var modersmålet,
att de icke ens uppehöllo en lektorsbefattning däri; ryssarna
gjorde efter 1893 åtminstone detta, men först vid esternas eget
genombrott fick folkets eget språk sin professur.
Av estniska professorer inom filosofiska fakulteten, vilka
utnämndes under min därvaro, var M. J. Eisen den äldste. Han
hade ursprungligen prästerlig utbildning och hade även i många
år tjänstgjort som präst. Men sin förnämsta livsgärning hade han
nedlagt i en synnerligen omfattande folkloristisk forskning; ingen
torde ha ägt större kännedom än han om esternas sagor och
folkpoesi. De samlingar han i detta avseende insamlat, ordnat och
studerat äro icke blott de mest omfattande i Estland, utan — som
hans kollega, professorn i jämförande sagoforskning en gång
påvisade — de största och bäst ordnade folkloristiska samlingar som
torde finnas i något land. Det var ett erkännande av dessa
nationella förtjänster att han vid nära 60 års ålder utan konkurrens
kallades till professor i estnisk folkloristik. Det är ett intressant
och märkligt förhållande, att universitetet i Tartu äger ej mindre
än två folkloristiska professurer, en med estniskt-nationellt och
en med jämförande nationellt forskningsområde. Vid de svenska
universiteten finns som bekant ingen sådan professur, lika litet
som vid flertalet av världens övriga universitet. Det har varit de
finsk-ugriska folken förbehållet att på detta område gå i spetsen.
Detta sammanhänger säkerligen också med den ovanliga rikedom
av sagor och folkpoesi, som sedan urminnes tider levat på dessa
folks läppar och genom seklerna bevarats i pietetsfull tradition.
(Även universitetet i Helsingfors har särskild lärostol för dylik
forskning.) Innehavaren av den andra lärostolen i detta ämne i
Tartu (jämförande sago- och folkdiktsforskning) var professor
W. Anderson, en i Ryssland uppfostrad tysk, vars släkt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
