Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), II. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolfs sista kultur skapelse
Uteslutande humanistiska forskare hade var fjortonde dag en
samlingspunkt i »Sala Selts», en skämtsamt given estnisk
benämning, som betyder »Hemliga sällskapet», men inga värre
hemligheter bedrevos än rent vetenskapliga idrotter på det historiska
och språkvetenskapliga området.
En lika betydande som sympatisk person i Tartu under min
vistelse där var amerikanen mr G. P. Robinson. Han hade ingen
befattning vid universitetet men han spelade det oaktat en icke
obetydlig roll för universitetets vidkommande. Han var
representant dels för K. P. U. M:s verksamhet, dels och huvudsakligen för
den hjälpverksamhet, som under nödåren i Europa i stor skala
utövades av Förenta Staternas rika folk. En sida av denna
verksamhet var studenthjälpen, som bl. a. gick ut på att anskaffa
studielitteratur och även direkt materiell hjälp för studenter i
länder med starkt deprecierad valuta. Mr Robinson hyrde ett av
stadens största och centralast belägna hus och anordnade där fritt
tillgängligt bibliotek, läsrum och sällskapsrum samt anordnade i
en stor samlingssal, som förut använts till danslokal, talrika
aftonunderhållningar med synnerligen väl valda filmer och då och
då även föreläsningar, varvid man gärna vände sig till
universitetsprofessorerna för medverkan.
En hjälpverksamhet, som förtjänar omnämnas, var även »det
svenska köket», som under vissa vintermånader var i verksamhet.
På initiativ av fröken Anna Lindhagen i Stockholm och
professorskan Madeleine Bjerre hade medel anskaffats i Sverige för att
åt fattiga, i synnerhet undernärda barn, från familjer, som råkat
i nöd på grund av kriget och dess följder, bereda ett gott mål mat
om dagen. En kommitté bestående av de svenska
professorsfruarna under ledning av fru Bjerre, en tysk läkare m. fi. tog sig
an sakens utförande, och man hade glädjen att kunna mätta
många verkligt hungrande med den enkla men kraftiga kosten.
Intet företräde gavs ät någon viss nationalitet utan urvalet av de
mest behövande skedde opartiskt. Bland dem, som fingo
bespisning i det svenska köket, fanns bl. a. en ung flicka, som var dotter
till en förutvarande rysk guvernör, vars familj skingrats och
utarmats under nödåren, samt många andra i liknande belägenhet.
Anledningen till att jag redan 1923 lämnade Tartu var, som
bekant, att jag genom ett oförutsett dödsfall inom
Värmlandsrepresentationen i riksdagens första kammare automatiskt blev
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
