Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Problemet ungdomsböckerna. Av Elisabeth och Thede Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet ungdomsböckerna
iliopkommeii bok. Med de rena äventyrsböckerna är det en annan
sak. l)e vilja ge spänning, näring åt fantasien. Som sådana kan man
diskutera deras medel, men deras avsikt är god. Liksom vi själva
ibland behöva få läsa om sådana äventyr, som vi aldrig få vara med
om, behöver ungdomen få det i uppväxtåldern. De andra böckerna
däremot, böckerna om Babsen och Kickan som efter diverse
svårigheter bli uppmärksammade av den långe gymnasisten och vinna
skol-tävlingen i tennis, i vilket avseende skilja de sig från de missromaner,
som vi inte skulle vilja läsa själva? Äldre flickböcker, Louisa Alcott
t. ex., lärde åtminstone moral. Hennes moralbegrepp äro kanske
numera inte våra, men har inte också vår tid moralbegrepp att lära ut?
Ungdomsböckerna äro nämligen inte något betydelselöst problem.
Jämte veckotidningarna äro de den litteratur, som ungdomen i vårt
land läser utanför skolan. Vad den kolorerade veckopressen beträffar
ha vi väl alla numera åtminstone på känn, att den i huvudsak är
utomordentligt undermålig. En läkare på en rättspsykiatr i sk
avdelning gjorde förra året en undersökning av sådan press och kom till
ett resultat, som kort sagt kau uttryckas så, att den är »olämplig för
brottslingar». Att den är olämplig för barn och ungdom veta våra
skol- och kommunala bibliotek, som givetvis inte tillhandahåller den.
De lämna vanligen inte heller ut de enklare översättningarna, t. ex.
»Tarzan»-böckerna. Men det mesta av det andra måste de skaffa sig
till sina barn- och ungdomsavdelningar, och det är inga obetydliga
summor som läggas ned på sådana böcker varje år. Vad få de för
pengarna?
De borde få riktiga äventyrsböcker, i förbigående sagt skrivna på
ordentlig svenska, alltså ev. goda översättningar. Hit skulle man
också kunna räkna historiska skildringar, i den mån man kan få
moderna pojkar och flickor att läsa sådana. Vidare borde de kunna
få reseskildringar, som oberoende av om de beskriva vägen mellan
Stockholm och Södertälje eller mellan Södertälje och Istanbul tala
om vad som händer eller kan hända på de vägarna. Och, som sagt,
svenska vägar, i Skåne som i Norrland, borde kunna lämna nästan
outtömliga möjligheter för författare, som förstå att begagna dem.
I sådana böcker skulle också kunna finnas tillfälle att säga ett och
annat om sättet att umgås med människor och konsten att umgås
med naturen. Det borde också finnas böcker om pojkar och flickor
av i dag, här hemifrån eller från andra länder, men för den skull
inte överföringar i bokform av delar av sämre filmer. Att en bok
avser att vara underhållningslektyr behöver inte utgöra ett hinder
för den att ha en åsikt om sådana problem, som beröra de pojkar
och flickor, som den påstår sig handla om. En from önskan i det
sammanhanget har redan bragts på tal i det föregående. Ali svensk
ungdom går inte i läroverk i städerna. Det vore inte önskvärt att
den gjorde det, därom lära väl alla vara ense. Men då vore det
uppfriskande att oftare än nu få läsa en bok om en pojke från landet,
en bok som, märk väl, inte gå ut på att skapa en miljöförändring för
pojken, alltså låta honom komma i läroverk i staden!
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
