Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Diktsamlingar 1938. Av Karl Gustaf Hildebrand - Ragnar Jändel: Stenarna blomma - Nils Svanberg: På vakt - Gustaf Ullman: Blodsdrömmen - Åke Hägglund: Kolumbarium - Karlskrönikan i facsimile. Av Ernst Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
från den. Hans sista diktsamling, »Stenarna blomma», erinrar om
vilken enhet och trofasthet som mitt i alla kriser bundit samman de
olika skedena av hans dikt. Dess beståndsdelar äro alltjämt i mycket
desamma som de voro från begynnelsen, och med en av inga
hatkänslor förvirrad enkelhet tolkar han i »Stenarna blomma» det
häftiga patos och den stilla förtröstan som han räddat med sig från
början. Det slår en hur äkta och fin han är som poet. Han är det
inte minst i de märkvärdigt ljusa och daggfriska strofer, som finnas
här och var i boken, med allvar bakom men med en glädjens
sångbarhet, som icke hör till de ringaste nödvändigheterna i världen just
nu. leke minst detta jändelska drag av ljus mitt i allt mörkret låter
hans dikt säga ett väsentligt ord i de nya versböckernas samtal om
själens renhet.
I det samtalet gjorde Nils Svanberg med sin samling »På vakt» ett
av de viktigaste och icke ett av de minst realistiska inläggen. Bokens
stora tema är ensamheten, en akademisk ensamhet med tunn luft
över sig men upplevad med hänsynslös och ibland skakande ärlighet,
som betager den varje stänk av pose och tragiskt gestikulerande,
och som gör den djupt allmänmänsklig. Några kärleksdikter tjäna
inte minst till att peka på livsviktiga ting som det behövs ensamhet
för att man skall se deras väsentliga innebörd: enkla ord, tonfall,
vardaglig kontakt med människor. Svanbergs diktsamling är
förnäm. Men den är också skälvande av starkt liv — som alltför tidigt
släcktes ut.
Två diktare må nämnas till sist, en ung och en gammal. Gustaf
Ullmans samling »Blodsdrömmen» har — trots sin patetiska titel och
inledningsdikt — över sig mycket av den blonda tjusningen i hans
ungdoms diktning, vars flöde nu väller sparsammare men alltjämt
friskt och välgörande. Ur debutanternas följe må en nämnas. Man
gör därmed icke något orätt mot hans kolleger, tv han skall icke mer
återvända till jordisk tävlingslek. Åke Hägglunds postuma samling
»Kolumbarium» vittnar inte bara om ett stycke fin och allvarlig
mänsklig kamp, det finns över den något som ibland har den alldeles
färdiga diktens karaktär.
karlskrönikan i facsimile
Av landsarkivarien ERNST NYGREN, Stockholm
En i dagarna av bokförlags-aktiebolaget Thule i Stockholm
distribuerad volym i enkelt, men sobert lärftsband tilldrar sig måhända i
förstone ingen särskild uppmärksamhet utom de invigdas krets, om
icke genom det ovanliga formatet i avlång folio. Det anspråkslösa
yttre omhöljet rymmer dock icke någon alldaglig affärsliggare, om
195
15 — 30207. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
