Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Ett förbisett kulturverk. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
sam med en manlig lärare, behöver knappast påpekas. Erinra de fem
tanterna Ahlin om lärarinnorna i gamla tiders flickpensionsböcker,
så föra minnesteckningarna av och berättelserna om de ambulerande
familjeguvernanternas ödmjuka och förödmjukade släkte läsarens
tankar till de stackars pauvres honteuses, som Herman Bang skildrat
med mästerlig inlevelse.
Gripande, ehuru på ett helt annat sätt än inblickarna i de
sistnämndas beklämmande livsöden, äro de talrika skildringarna av olika
folkskollärares och folkskollärarinnors arbete i skilda bygder och
obygder, ett egenartat stycke svensk kulturhistoria, som varken saknar
spänning eller fläkt av heroism. Vilken fattigdom, vilken järnhård
energi, vilken brinnande tro på kunskapens folkförädlande makt!
Man läse exempelvis Lars Levi Johanssons i Fränsta skildring av
f. d. rotskolläraren, lappkateketen och missionsbiträdet Jonas Larsson
i Jorm, en jämtländsk kulturapostel, som verkade under senare
hälften av förra seklet. Från samma tid härröra det flesta minnena. De
inblickar de ge i skolans värld ocli i de förhållanden, under vilka
folkundervisningens män och kvinnor arbetade under denna
övergångstid, gör denna volym, den fjärde i serien »skildringar av f. d.
elever lärare och andra», till en värdefull s. k. bredvidläsning till
det stora verk, varmed den svenska folkskolan skall begå
hundraårsdagen av 1842 års folkskolestadga.
Bland bilagorna märkas två originaluppsatser av största intresse.
Den ena är f. d. överlärare Norbergs skildring av en av 1800-talets
mest imponerande folkuppfostrare, Lars Landgren, eller riktigare av
den blivande Härnösandsbiskopens mer än trettioåriga verksamhet
som kyrkoherde, inklusive skolväsendets chef i det då för tiden med
rätta beryktade Delsbo, som han tyckes ha avbarbariserat på liknande
sätt som Wieselgren några årtionden förut ryckt upp sin
församling, om ock marken i Hälsingland var särskilt svårbruten och
Landgrens framgång därför ej vart så stor som hans i Skåne verkande
ämbetsbroders. I sin avskedspredikan liknade han Delsbo församling
vid »en lusig fäll. Jag har gått här och plockat och plockat, men än
finns det mycken uselhet kvar, som måste plockas bort.» Denne
Norrlands Rudbeckius saknar ännu en verklig biografi. Varje väsentligt
bidrag till en sådan understryker vikten av att en dylik kommer
till stånd.
Den andra originaluppsatsen är författad av folkskolläraren fil.
mag. Edvin Petterson och rör utgestaltningen av
Chronschougsfigu-ren. Sitt existensberättigande i en undervisningshistorisk aktsamling
har uppsatsen på grund av att Bondeson icke blott åsyftat att på
naturalistiskt manér skildra en viss människotyp — en fåfäng, inbilsk,
halvbildad streber — såsom en produkt av anlag och miljö utan även
att kritisera dåvarande seminariesystem, som kunde frambringa
sådana exemplar. I nära tjugofem år arbetade författaren på denna
gestalts utformning. Materialet består bland annat av ett stort antal
anteckningar och av klipp ur grönköpingsmässiga pressalster för en
planerad men aldrig fullbordad tredje del, vars innehåll magister Pet-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
