Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 26 mars 1939 - Arbetstidsregleringen för detaljhandeln - Finansiell försvarsberedskap. av R. S—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en smula i bakgrunden — åtminstone så länge ingen tycker sig bli
lidande därpå?
Lagförslaget ger rum även för andra invändningar. Det
föreskrives, att lagen icke skall äga tillämpning å bl. a. »befattningshavare i
överordnad ställning». Formuleringen av denna punkt har valts för
att lagen »i görligaste mån» skall bli överensstämmande med de andra
arbetstidslagarna. Men förmansfunktionen inom handeln har ett i
långt högre grad mångtydigt och differentierat innehåll än inom
industrin och jordbruket, vilket även kommittén uppmärksammade.
Säkerligen ha också de anställda rätt i, att förmansklausulen i
propositionen givits en för dem oskäligt vidsträckt innebörd.
Departementschefen är visserligen medveten om, att begreppet
befattningshavare i överordnad ställning är tämligen obestämt, men han tröstar
sig med, att arbetsrådet får klara ut saken. Denna tendens i modern
socialpolitik att överlåta åt myndigheter och domstolar att fylla ut
luckorna i dåligt skrivna lagar borde en gång för alla brännmärkas.
Man kan slutligen icke undgå att förvånas över, att
departementschefen vid införandet av arbetstidslagen för detaljhandeln icke velat
giva fackorganisationerna å ömse sidor samma möjlighet att anpassa
sig efter den nya situationen som vid semesterlagens antagande. Då
förutsattes, att lagen icke skulle bryta tidsbestämda avtal, som vid
lagens ikraftträdande ännu icke tilländalupit. Den utredning, som
socialstyrelsen gjort om avtalsläget inom detaljhandeln och som
departementschefen åberopar, då han icke vill gå med på motsvarande
förmån i detta sammanhang, ger en synnerligen ofullständig bild av
läget. Bortåt ett par tusen kollektivavtal kunna nämligen beräknas
gälla inom detaljhandeln vid nästa årsskifte. Att med ett lagbud
dra ett streck över grundläggande bestämmelser i dessa avtal utan
att ens lämna parterna tillfälle att i frihet samråda om, hur de i
fortsättningen skola ordna sina mellanhavanden, är sannerligen
varken rimligt eller demokratiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
