Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 26 mars 1939 - Några ord om den tyska valutapolitiken. Av Oscar Bjurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ket i viss utsträckning kunde användas för amorteringar, men det
förslog inte till avbetalningar på alla lån. I främsta rummet
tryggades de mer eller mindre officiella lånen. De enskilda
kreditinrättningarnas, företagens och individernas fordringar rönte i det stora
hela en annan behandling. De blevo visserligen likviderade men pä
så vis, att gäldenärerna (tyska firmor och enskilda) fingo inbetala
de förfallna beloppen i tyska riksmark på för fordringsägarnas
räkning upplagda konton, som sedan spärrades, tills för beloppet inköpta
tyska varor exporterades. Transaktionen innebar, att de utländska
fordringsägarna fingo taga »sakvärden» i utbyte. Skulle de inte
själva ha något intresse av att förvärva sig tyska varox-, kunde de
sälja sina i Tyskland spärrade riksmarkskonton till andra, som hade
större intresse därav. Emellertid var efterfrågan på dessa,
uteslutande för export reserverade riksmarkskonton, betydligt mindre
än utbudet, bl. a. på grund av att de ej generellt fingo användas för
betalning av exportvaror utan allt efter sitt uppkomstsätt spärrades
för inköp av speciella varuslag. Om nämligen
»spärrmarksfordring-arna» fått användas för likvid av den normala exporten skulle
Tyskland inte fått några utländska valutor, varmed det kunnat betala
dels de erforderliga amorteringarna på Stillhalte-lånen och dels den
absolut oumbärliga importen. Ett annat resultat av anordningen
med dessa, för särskilda exportaffärer spärrade fordringar blev, att
olika försäljningskurser noterades på dem i utlandet, alltefter det
tillåtna användningssättet och efterfrågan. Att här uppräkna de
många olika slagen av markfordringar och namnen på dem, torde
inte vara värt mödan — en katalog över dem finns för övrigt i en
av schweiziska bankföreningen utgiven broschyr om utländska
valuta-restriktioner — men det kan förtjäna omnämnas, att de indelades i
tvenne huvudgrupper efter ägaren, nämligen Registermark, när
fordringsägaren var en bank, och Sperrmark, när fordringsägaren
tillhörde andra privata kategorier; vart och ett av dessa »valutaslag»
hade sedan sina underavdelningar (från den förstnämnda gruppen
härrör t. ex. turistmark).
Trots de vidtagna åtgärderna försämrades valutasituationen i
Tyskland mer och mer. Världsdepressionen hindrade i hög grad det
internationella handelsutbytet, och samtidigt fördyrade
valutadeprecie-ringarna i de till pundvalutan anslutna länderna importen dit och
förbilligade exporten därifrån, allt till nackdel för den tyska
utrikeshandeln. Men likväl lyckades Tyskland i icke ringa utsträckning
överföra räntor och amorteringar på skulderna till utlandet utan att
ha tillgripit någon vidsträcktare importreglering. I juni år 1933
skedde emellertid en kraftig förändring. Den gentemot utlandet föga
ödmjukt inställda nazismen hade fått makten, och det blev liktydigt
med en fastare hand även över valutapolitiken. Genom en särskild
lag (Gesetz iiber Zahlungsverbindlichkeiten gegenüber dem Ausland
vom 9. juni 1933) ålades de tyska låntagarna att inbetala förfallna
amorteringar och räntor å utländska lån till den nyinrättade
»Konversionskasse fiir deutsche Auslandsschulden» i Berlin. Men ford-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
