Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Socialdemokratiens femtioårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALDEMOKRATIENS
FEMTIOÅRSJUBILEUM
Sveriges socialdemokratiska arbetarparti firade nyligen
femtioårsjubileum. Det bildades i april 1889, under det s. k.
åtalsraseriets tid, med de ganska glesa leden splittrade men med en
viss brådska för att förekomma det väntade försöket från den
radikala liberalismen att organisera arbetarrörelsen under
borgerligt banér. Femtio år senare kunde socialdemokratien framträda
såsom det härskande partiet, vilket mer än äldre partier kan göra
anspråk på den moderna benämningen »statsparti»; dess ledare,
statsministern, kunde använda radion för sin för jubileet
tillrättalagda, objektivt sett ganska ensidiga partihistoria, och Z.
Höglunds tidning saknade icke i festnumret en stor jubileumsannons
ens från Marcus Wallenbergs bank. Det var en i livet
framgångsrik, saturerad svensk femtioårings typiska kalas. De basunstötar,
som hördes, voro icke ämnade att komma några Jerikos murar
att falla.
Socialdemokratiens femtioåriga verksamhet innesluter många
både vittberömda och namnlösa heroiska insatser från männen i
täten och leden under de dramatiska och laddade genombrottsåren.
Den har präglats av en storartad, med tiden oöverträffad
organisatorisk kraft. Under senare årtionden har den sammanfallit
med en för landet mycket betydelsefull, i sin art skicklig ocli i
ali sin djärva målmedvetenhet ej så litet imponerande
regeringsledning. Utan ideellt patos och brinnande tro skulle motigheterna
och hindren ej ha kunnat övervinnas.
Dags dato framträder den svenska socialdemokratien som den
starkaste bland rörelsens organisationer i Europa — den
sovjetryska kommunismen avföres givetvis från jämförelsen, trots dess
pretentioner på att i äkta och ädlaste form lia realiserat Marx’
intentioner. Det fanns på kongressen många »absent friends»,
många stolar, som vid en fest för tio år sedan skulle ha varit
besatta av gäster för de nu upplösta socialistiska organisationerna i
diktaturstaterna. Léon Blum fick som Internationalens represen-
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
