Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Nyortodox historieskrivning om »Nordens enhet». Av Georg Landberg - Henning Nielsen: Nordens Enhed gennem Tiderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
påvisa — jag höll på att säga dess brister, svagheter och missgrepp
samt anvisa medel att åstadkomma en bättre sakernas ordning (se
inledningskapitlet del I).
Nielsen anser, att med 1934 »Vejen tilbage til Kalmar»(!) var
beträdd och att man nu närmast grep tillbaka till Johan Gyllenstiernas
och Jens Juels politisk-ekonomiska förbund 1679—1680. (Jfr ock I
s. 223 rad 1—4 nedifrån: Gyllenstierna 1679—Sandler 1934!) Han själv
är den som litterärt och historiemässigt har kallelsen att gripa
händelsernas roder och göra sitt till att det icke denna gång skall gå
som tidigare och så att skandinavismen löper ut i misslyckanden.
Samtidigt som han sålunda ständigt och jämt predikar aktivitet,
vilja till nordiskt ekonomiskt och politiskt samgående, resolut
målmedvetenhet och kraft att hugga av den gordiska knuten, är han
bergfast övertygad om att den nordiska tankens seger a priori är
given. Man skulle kunna säga, att mannen är besatt av »Nordens
ande», som enligt hans mening osvikligt realiserar sig själv. Och det
ligger något av Hegelsk-Marxistisk dubbelhet i hans ständigt och
jämt upprepade krav på aktivitet å ena sidan, hans trosvissa
förlitande på utvecklingen själv å den andra sidan. Han studerar med
förkärlek den vittutgrenade samverkan mellan olika näringsgrenars
och vetenskapers företrädare, som framför allt i modern tid
utvecklats i Norden, och fastslår: »Som, en Nation bindes vi allerede sammen
ved Sammensluttningen Led for Led, Organisation for Organisation,
Fag for Fag, Branche for Branche — her i Norden» (III s. 586).
Svårigheter och problem saknar förf. visst inte blick för. Men allt
dylikt kallas genomgående, karakteristiskt nog, för »hemninger».
Främst bland dessa stå skandinavisternas egen skepticism och feghet
samt utlandets intriger och överhuvud taget »den udadglidende
tendens», d. v. s. helt enkelt den omständigheten att Norden inte är en
enhet utan ett led i europeiskt kultursammanhang och världspolitik.
Allt detta är dock till för att övervinnas. Ser man blott klart och
har det rätta modet, skall det gå som en dans att förverkliga idealet,
ett starkt Norden, inflytelserikt och framgångsrikt inom
världsekonomien.
De enda verkliga svårigheter Nielsen vill medgiva — han tvingas
bekänna kort härvidlag i slutet av tredje bandet — är hur det skall
förfaras med Finland, Island och Sönderjylland. Om dem »maa vi
klare os, og klare os i Tide» (III s. 584). Men — och här kommer ett
trosvisshetens karakteristikon — dessa problem äro »sekundære i
Forhold til Hovedsagen, men — tillige overordentlig farlige
Anstød-stene for selve Hovedsagen: Nordens Enhed». Man frågar: hur kan
dessa frågor vara sekundära, när de äro de allra farligaste
stötestenar för Nordens enhet?
Hälften av band II och band III upptagas av vidlyftiga
registreringar av skilda former för nordiskt samarbete från 1880-talet ocli
framåt liksom av långa referat ur den mer eller mindre officiella
diskussionen om tullunion eller andra former för statligt organiserat
ekonomiskt samarbete. Givetvis saknar detta material ingalunda in-
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
