Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Uppfostrans möjligheter och gränser. Av John Elmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPFOSTRANS
MÖJLIGHETER OCH GRÄNSER
Av professor JOHN ELMGREN, Göteborg
Som en röd tråd genom pedagogikens idéhistoria går en ständigt
återkommande fråga: vad kan egentligen uppfostran åstadkomma
och vilka äro dess bestående resultat? Denna fråga är
naturligtvis icke till sin natur enkel. Den innesluter ett flertal
problemställningar, som i sin tur leda till ständigt nya frågor. Praktiskt
och teoretiskt är emellertid spörsmålet och de därmed
sammanhängande många frågorna av en så utomordentlig betydelse, att
man trots allt kan tala om en fråga, som ständigt förnyad blivit
ställd av generation efter generation, ehuru den besvarats på de
mest skiftande sätt.
Frågan om uppfostrans möjligheter och gränser, om vad
uppfostran kan — och icke kan — åstadkomma är ett av den
pedagogiska idédiskussionens stora temata. Den invändning, som
lätteligen kan resas mot denna pedagogiska kardinalfråga — och som
ofta upprepats, måhända lika ofta som frågan själv ställts — är
givetvis den, att problemet är för vidsträckt och frågan eller
frågorna alltför vagt formulerade.
Gentemot denna ofta upprepade invändning kan ett
motargument av rent pragmatisk art presteras: frågan måste ständigt
upprepas och ställas på nytt av varje generation i hela sin räckvidd
och med alla sina konsekvenser. Ty lika visst som uppfostran i
sin praktiska utövning hos människan är betingad av starka
medfödda instinkter att vårda sig om och skydda de växande, lika
visst är tänkandet över uppfostrans problem, dess mål, medel och
resultat grundat i den mänskliga intelligensens egen natur.
Intelligens är väl nämligen — åtminstone enligt en provisorisk och
rent praktisk definition — framsynt förutseende av tänkbara
verkningar orsakade av vårt handlande och dess resultat genom logisk
översikt och syntes åstadkommen klarhet i vissa givna problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0305.html
