Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Uppfostrans möjligheter och gränser. Av John Elmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Elmgren
nisk natur. Problemet gäller i första band de genom uppfostran
åstadkomna förändringarna av den naturligt givna
beskaffenheten i karaktärs- och personlighetshänseende. Thorndike, en av de
nutida uppfostringsteoretiker, som i anglosachsisk pedagogik har
betytt mest, har på ett lyckligt sätt framhävt, att uppfostrans
verkliga innebörd är förändring. Endast genom att förändra de
växande i socialt önskvärd riktning, genom att anpassa dem till
samhället ocli göra dem till dugliga medborgare samt icke minst
genom att utveckla deras förmåga av initiativ, självständigt
tänkande och osjälviskt handlande kan uppfostran sägas
förverkliga sitt syfte: att förändra den naturligt givna beskaffenheten
hos människan. Enligt Thorndikes uppfattning kan detta endast
ske genom en planmässig anordning av de situationer, som leda
till de önskade reaktionerna. Detta i sin tur förutsätter bildandet
av förknippningar genom centrala nervsystemet och dess
neuro-ner: s. k. situations-reaktionsförknippningar.
Den amerikanske uppfostringspsykologen liar sålunda sökt
basera uppfostran på en nära nog hopplöst ensidig mekanistisk och
kvantitativ grundsyn. Han har formulerat sina mångfaldiga icke
minst på djurexperiment stödda lagar över effekt, övning,
beredskap och intresse.
Riktigheten av själva grundtanken att de genom uppfostran
åstadkomna förändringarna äro resultat av en
modifikationsprocess av naturligt givna anlag och dispositioner torde väl ingen
kunna bestrida. Uppfostrans område — om vi tänka på dess
möjligheter med hänsyn till verkningarna — skulle sålunda vara
modifikationsbredden mellan de ärftligt givna dispositionerna och de
av uppfostran betingade miljömomenten. Sålunda ställt kan
problemet åtminstone delvis lösas med tillhjälp av nutida metoder.
Utom ärftlighetsforskningen och speciellt den numer så aktuella
tvillingforskningen har den vetenskapliga pedagogiken härvid att
lita till uppfostringspsykologiens arsenal av metoder:
intelligenstest, allmänna psykiska utvecklingstest, genetiska följdstudier ocli
statistisk behandling av sålunda framför allt inom
barnpsykologien vunna resultat.
En pionjär på detta område var onekligen Francis Galton,
Darwins kusin, som först gjorde en undersökning av begåvningens
arvgång. Hans forskningar publicerades först i en serie artiklar
år 1865 under titeln »Heredity Talent and Genius» ocli utgåvos i
bokform 1869 under titeln »Heredity Genius». Galton använde sig
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
