Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det mänskliga tänkandets gränser. Av Sven Edvard Rodhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det mänskliga tänkandets gränser
klarläggas ocli förnyas eller ersättas. Sina förutsättningar
kommer man inte ifrån, även om man blundar för dem. Det är en lätt
sak att säga, att sådana tänkare som Platon, Thomas, Hegel eller
Boström äro fantastiska och världsfrämmande, och det är inte
heller så svårt att påvisa brister i deras system. Men man må
se till, då man tar avstånd ifrån dem, att man når ned till sådana
djup, som de nådde och där ersätter deras idéer med andra. Ett
avfärdande av vad de tänkt och sagt kommer annars att betyda,
att man accepterar positioner, utan att veta vad dessa egentligen
innebära, att man i blindo lever på den kollektiva medelmåttans
»sunda förnuft» och »självklarheter» och drives hit och dit av
tillfälliga modeströmningar. Utgångspunkten är alltid att vi stå i
en viss situation, en situation, som är belastad med arvet från det
förflutna och öppnar sig mot framtidens nyheter. Uppgiften är
att komma till klarhet över denna situation, att här och nu förstå
så klart som möjligt och så bringa i dagen de allmänna
förutsättningar vi leva under och fatta dem i deras sammanhang. Målet
är att uppvisa det sammanhang eller det system av idéer för vilka
varje särskild erfarenhet kan fattas som ett uttryck eller ett
exempel. Detta system är aldrig definitivt, vi kunna aldrig nå
slutlig visshet. Morgondagens erfarenheter kunna omstörta
dagens välgrundade övertygelse. Det gäller inte att finna något
slutgiltigt, utan blott att tillsvidare, och ständigt tillsvidare, och
så klart som möjligt inse vad man menar, var man står och vad
man lever på. Det provisoriska systemet, ständigt färdigt att
modifieras eller uppgivas, är uttrycket för rationalismens krav
på klarhet och konsekvens.
Två väsentliga källor till nutida irrationalistisk inställning
utgöra naturvetenskapen och religionen.
Den irrationalism som stammar från naturvetenskapen
motsvarar närmast upplysningens. Det är en inskränkthetens
irrationalism, en rationalism som inte går tillräckligt långt. Det är inte
fråga om att inte naturvetenskapen skulle vara rationell.
Förvisso bidrar den mäktigt till begripandet av universum. Den
klarlägger väsentliga skeenden i världsprocessen, och den
fortgående naturvetenskapliga diskussionen har bragt och bringar
alltjämt ljus i mycket som var dunkelt och oförstått. Rationellt är
dess enhetliga kvantitativa betraktelsesätt, dess exakthet, dess
hävdande av lagar och lagbundenhet. På sitt sätt ha den
naturvetenskapliga åskådningens representanter rätt, då de — liksom
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
