Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Åland och Sovjet - Englands nya kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för makterna att genom en snabb raid söka förekomma varandra.
För Sverige och Finland är det härvid lika allvarligt, om den ena
eller andra makten skulle lyckas i sitt uppsåt. För Sverige och
Finland — för att ej tala om Ålandsbefolkningen — är det ett lika vitalt
intresse, att den åländska bryggan mellan länderna blir intakt och
spärrar Bottniska viken, det svensk-finska innanhavet, för endera
maktgruppens krigsfartyg och u-båtar. Vill man konsekvent
vidmakthålla den neutralitetsståndpunkt, som de bägge grannländerna
intagit, när de avböjde det tyska erbjudandet av en
non-aggressionspakt, måste tanken på befästandet och det gemensamma försvaret
av Åland därför fullföljas. Och något ideologiskt ställningstagande
till den nuvarande maktgrupperingen i Europa eller vissa makters
eventuella önskemål beträffande ögruppen kan inte förlikas med
noten till Tyskland vid besvarandet av dess erbjudande om
non-aggressionspakten.
Utvecklingen under de senaste veckorna har med andra ord givit
dem rätt, som från början i befästningsplanen sett ett trängande
nordiskt försvars- och neutralitetskrav. Den har visat vikten av
sammanhållning i Norden, till undvikande av att Finland eljest skulle
kunna frestas liera sig med någon stormakt för att få dess mäktiga
hjälp att häva Ålandsögruppens försvarslöshetstillstånd. Det kan
endast beklagas, att förhandlingarna med Finland om befästandet ej
påbörjades redan vid en sådan tidpunkt, då Ålandsfrågan ännu ej
tilldrog sig samma stormaktsintresse som nu och Sovjet ej kunnat
utnyttja den såsom en bricka i spelet med de om Rysslands bistånd
för tillfället särdeles angelägna västmakterna.
Inom de kretsar, där man aldrig velat förstå detta nordiska
försvarsproblems vikt, har man skyndat att skarpt attackera exc.
Sandler för Ålandsfrågans alla missöden. Utanförstående kunna givetvis
icke gå i god för att den svenska utrikesministerns årslånga
befattning med denna fråga bör gå fri från kritik. Först den historiska
forskningen torde få material för ett rättvist domslut. F. n. må blott
konstateras, att exc. Sandlers åtgöranden, såvitt man känner dem,
synas vida överlägsna de råd, som hans kritiker givit honom — både
de kritiker, som velat göra Åland till ett svenskt Fiume och ändock
trott på samförstånd i Norden, och de kritiker, vilkas
utrikespolitiska visdom det är att tillmäta Rysslands intressen större betydelse
än andra intresserade makters. För vår del är det uteslutande
motbjudande att bedöma utrikesminister Sandlers befattning med denna
nationella och nordiska försvarsangelägenhet annorledes än med
utgångspunkt från syftemålet, som bör fullföljas, och från mångfalden
av svårigheter, som man ej bringat ur världen genom att Sverige
rest omöjliga krav på andra stater eller faller till föga för dessas
omöjliga krav på vår beskedlighet.
Den 31 maj 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
