Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Polska politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många svåra problem kunde medge. Pilsudskikuppen i maj 1926
åsyftade att vingklippa individualismen och genom en koncentration
av statsledningen tygla de många partiernas häftiga strider. Under
bibehållande av vissa demokratiska styrelseformer etablerades en
autoritär regim, som ytterst kunde stödja sig på militären;
betecknande var att marskalken Josef Pilsudski under största delen av sin
»diktatur» föredrog posten som krigsminister framför
statspresidentens eller ministerpresidentens ställning. 1926 års författningslagar
omformades år 1935 i en ny författning, som till sina väsentliga delar
bygger på 1926 års koncentrationsidéer och alltjämt är giltig, även
om de omstridda vallagsbestämmelserna nu torde bli föremål för
revision. År 1930 erhöll regimen — som dock icke bygger på något
statsparti av det slag, som är känt från diktaturstaterna — majoritet
i bägge kamrarna, senaten och sejmen, och sedan 1935 existera inga
fraktioner i parlamentet, fastän där finnas både regeringsanhängare
och oppositionella. Före 1935 tillämpades vid valen till sejmen ett
proportionellt förfarande; efter denna tid har man infört ett system
med majoritetsval i tvåmanskretsar, varvid tyngdpunkten ligger på
rätten till nominering av kandidater, vilken rätt huvudsakligast
tillkommer kommunala organ och yrkeskorporationer och därigenom
givetvis kringskär den ohämmade valfriheten. Av senatens
medlemmar utnämner presidenten en tredjedel, medan de återstående två
tredjedelarna väljas indirekt av en mycket begränsad väljarkår; i
författningen heter det, att medborgarnas rätt att utöva inflytande i
offentliga angelägenheter skall utmätas efter värdet av deras strävan
för och förtjänst om allmänt väl, och i enlighet med denna princip
tillkommer rösträtt vid val av senatselektorerna främst
ordensinnehavare, kommunala förtroendemän och vissa ledande inom
näringslivet.
De mest kända männen i det nuvarande Polen äro utrikesminister
Josef Beck och marskalken Smigly-Rydz. Båda tillhörde Pilsudskis
legioner under världskriget. Överste Beck var 1922—1923
militärattaché i Paris samt blev 1926 krigsminister Pilsudskis kabinettschef.
Sedan 1932 eller i sju år har han, residerande i palatset vid Sachsiska
trädgården, varit chef för utrikesdepartementet samt i denna
egenskap nått en isolerad prominent särställning i kabinettet. Honom
närstående torde vara handelsminister Roman, förutvarande polsk
minister i Stockholm. Smigly-Rydz, ursprungligen arkitekt men
framstående militär under frihetsstriderna, blev år 1936 efter
Pilsudskis död marskalk och är såsom sådan närmast i rang efter
statspresidenten och i viss mån hans vederlike; sålunda lär, i händelse
både statspresidenten och marskalken äro närvarande vid något
offentligt evenemang, publiken vid avsjungandet av nationalsången
under dennas förra del vända sig mot presidenten och under dess
andra del mot marskalken. Marskalkens rangställning är signifikativ
för den vikt, nationalförsvaret och militärmakten tillmätes i det
befriade Polen. (En närmare karakteristik av Smigly-Rydz gavs i
Svensk Tidskrift 1936, sid. 587.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
