Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De internationella i Spanienkriget. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Ribbing
denna möjlighet inte inträffa, förrän man kunnat skaffa dem
inresetillstånd till någon annan stat. Och det skulle med största
säkerhet dröja. Detsamma var ju förhållandet med flera grupper,
österrikare, portugiser, de flesta tjecker och många andra. Men
tyskarna voro de enda, som dragit full nytta av denna väntan. I
S:t Quirze de Besora, där de voro förlagda, organiserade de genast
utbildningskurser, föreläsningar och språkundervisning. Man fick
hålla till i skolan på platsen och hade ordnat riktig skolgång
med schema och timplan.
Där var Ludwig Eenn den ledande själen.
Längst upp mot Pyrenéernas höjdkammar var ett samlingsläger
i staden Campdevanol. Där lågo tjecker, jugoslaver, rumäner,
bulgarer, greker och turkar. De voro liksom alla de andra
demobiliserade. Men en ståtlig hållning och en stram disciplin hade
de kvar.
Tjeckernas ledare, en utomordentligt sympatisk man, lyckades
verkligen få komma till sitt land igen i början av detta år. Men
han fann snart situationen där ohållbar. Han skrev ett brev till
mig för att få råd om inresa till ett annat land; brevet är
avstämplat »Praha 11. 3. 39». Då det kom fram, fanns inte hans
land mer.
Portugiserna samlades i en stad med det romantiskt klingande
namnet S:t Juan de les Abadesas. De visade sig som de
internationellas verkliga charmörer. De lyckades göra ett sådant
intryck, att de i ett par fall förmådde katalanerna — eller var det
katalanskorna — att hålla dem dolda för att de skulle slippa
skickas bort från Spanien. Det var de enda kända fall, där man
försökte undandra sig kontrollen och bortsändandet. Nu skall det
rättvisligen erkännas, att portugiserna verkligen hade det svårt.
Hem till Portugal kunde de inte komma. Många av dem hade
också före kriget varit bosatta i Spanien och hade ännu hustru
och barn kvar där, fast olyckligtvis »på andra sidan».
Lika illa var det för sådana internationella, som gift sig i
Spanien. Vanligtvis var det fråga om krigsbröllop, ingångna
under bataljonschefens uppsikt och med hans bekräftande. För att
sådana äktenskap skulle bli juridiskt giltiga fordrades emellertid
stadfästelse av den civila administrativa myndigheten i orten, och
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
