Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Till Karl August Nicanders hundraårsminne. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Karl August Nicanders hundraårsminne
Hornet re’n från klippan klingar:
Och ur dalen tärnans röst
Sig till jägarns möte svingar: —
Snart hon hvilar vid hans bröst.
Verserna äro ju helt slätstrukna som så många nicanderska
verser, deras innehåll de allmänna »poetiska» talesätten om
konventionella herdars lugna och jägares bragdfulla liv. Nicander
hade själv aldrig besökt Innsbruck eller över huvud Tyrolen; hans
resa till Italien hade gått genom Schweiz och hans resa därifrån
över Triest till Wien. Men herdar och jägare har han mött i
Schweiz, och den anförda strofen äger intet som ej kunde vara
hämtat ifrån detta land — eller rättare från vilket
kulisslandskap som helst, föreställande ett Schweiz eller ett Tyrolen med
operettjägare och operettherdar.
Av verklig skönhet är däremot »Anonymus»-strofen om Trident,.
det ryktbara kyrkomötets stad, där mellan 1545 och 1563 den
katolska kyrkan en gång samlat sina krafter för att slå ned
reformationen. Strofen synes mig ha en positivt nicander sk klang sådan
denna är när den är bäst, både i anslagets åskdigert hotfulla
ståtlighet och än mer i slutradernas betagenhet av naturens ro som
glasklart klingar ut i stor stilla harmoni. Har Nicander icke
skrivit denna strof, är »Anonymus» sannerligen en hans nära andlige
frände. Se här strofen:
Fordom kyrkans höga fäder höllo,
Inom dessa murar, stränga råd.
Bannets heta blixtar öfverföllo
Menskoandens frihet, utan nåd.
Skingrad nu är fanatismens villa,
Brutet tankens ok och känslans band.
Lifvets klara bölja klingar stilla
Mot naturens blomsterstrand.
Pseudonymen förekommer blott i verkets första band. I de senare,
som utgivits efter Nicanders död, är den borta.
Men utom dessa mottodikter innehåller Pittoreskt Universum
också dikter inne i själva texten, som torde vara av Nicander,
ehuru de ej upptagits i hans samlade verk.
Samma skildring av ett par borgar vid Rhen, Liebenstein och
Sternfels, som Nicander försett med ovan anförda egenhändigt
översatta Byronstrof, avslutas med dessa prosarader och detta
långa poem:
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
