Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om den attiska demokratien. Tre fingerade dialoger av Lukianos. Av Edgar Schumacher. Översatt av Emerik Olsoni - 2:dra samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot oss från alla håll? Om slaktarmästaren Kreurgos bjuder ut sina
korvar till demokratiska priser, så är det för smaklöst för att man
skulle kunna fatta humör för det, men jag anser det dock vara ett
sjukdomstecken. Om ett begrepp kan utnyttjas till sådant svindleri,
så kan det knappast vara nationens heligaste egendom.
Demegoros: Det ser ut som du skulle ställa oss, demokratiens
företrädare och förkunnare, till ansvar för varje möjlig oskicklighet?
Alethion: Det vill jag alls inte. Jag vill blott försöka hos er
inskärpa vart det leder, om ni alltjämt tala blott om demokratien, icke
mera om fäderneslandet. Att ni skulle försöka — men jag vet nog,
att ni inte komma att göra det — pröva varje företag, varje idé från
synpunkten av i vilken mån den gagnar fosterlandet, att ni aldrig
skulle i edert handlande söka bifall från en trängre och närmare
krets, att ni skulle våga förehålla det athenska folket det
nödvändiga utan att lystra till om det möjligen läte demokratiskt eller
inte. Att ni åtminstone skulle höra upp att förfölja dem, vilka
med allvar och ståndaktighet främja fäderneslandets väl och vilka,
bortstötta av edert lismande för folket, hålla sig avsides. I förakten
i edert hjärta det athenska folket, då I behandlen det som ett barn,
som man måste locka med den demokratiska härlighetens
honungskaka, på det att det godvilligt skall sluka de vidbrända smulor, I
bjuden det. I veten inte, att den, som älskar folket, talar hårt och strängt
till det. Ty man skall behandla folket som en fullvuxen, som tål att
smaka en omild sanning utan att lockas med sötsaker. I veten inte,
att de rätta profeterna äro de, som man stenar. Men åt er uppreser
man äroportar och er skål utbringar man. I ären inga profeter! I
ären avgudatjänare!
Demegoros: Är du medveten om, att det är den av dig smädade
demokratien, som ger dig möjlighet att fritt uttala dina tankar, att
det är den du har att tacka för att du utan fara kan låta slå
omkring dig med stora ord? Skulle du i Filippos’ rike tala lika käckt?
Alethion: Knappast. Men vad angår mig Filippos’ land? Jag har
blott ett fädernesland, Athen. Och att jag inte älskar er,
demokratiens tempelslavar, huru kunnen I därav draga den slutsatsen, att jag
skulle förtala demokratien? Måhända älskar jag den ärligare än I,
just därför att jag inte gör den till en avgud.
(Trumpetstötar ljuda på långt håll, sedan
närmare. Härolden stiger fram.)
Härolden: Krig med Makedonien! Den attiska hären tågar ut till
strid. Må gudarna skydda Athen!
Alethion: Sålunda avbrytes vår ordstrid. Nu gäller det annat. Vi
tåga ut för att försvara fosterlandet. Sköten om, att hembygden
förblir oss trogen.
Demegoros: Vi skola vaka över den attiska demokratiens väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
