Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Tjugufemårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
följa blott sin egen känsla av lidna oförrätter från de makter, på
vilka ansvaret för världsfrederna vilar.
Det mest tragiska i nuvarande situation är frånvaron av en
»förhandlingsordning». Efter 1914 sades det ofta, att världskriget ej skulle
ha utbrutit, om det funnits ett instrument eller en institution för en
samfälld konferens mellan de intresserade makterna. Folkförbundet
skulle ha kunnat utgöra ett dylikt instrument men har ohjälpligt
diskrediterats. De fyras möte i München var åtminstone ett försök till
att låta förnuftet komma till uttryck, men efter Böhmen-Mährens
ockupation dröjer det säkerligen, innan västmakterna inlåta sig på
repriser. Den primitiva diplomatien är åter satt i högsätet — och
detta i ett århundrade, som eljest pockar på att kallas organisationens.
Under de senaste månaderna har läget också nästan förstelnat.
Tyskland har genom allehanda åtgärder knutit Danzig närmare till
sig, utan att Polen givit upp sin föresats att icke utan strid släppa
suveräniteten över fristaten vid Weichsels mynning. England har
skänkt finansiellt stöd åt Polens mobilisering och sänt militära
experter till Warszawa. Tyskland har uppenbarligen betydande
svårigheter att övervinna i Böhmen-Mähren vid behandlingen av dess
underkuvade, fientligt inställda befolkning. England och Frankrike ha
fortfarande icke funnit någon lösning på förhandlingarna om
allians med Sovjet-Ryssland, som tydligen endast så dyrt som möjligt
vill sälja sin högst betydelsefulla militära assistens åt västmakterna.
Det intima engelsk-franska samarbetet har manifesterats i
bomb-plansarmadornas demonstrativa överflygningar av det allierade
landets territorium. Genom sin numera allt vanligare — och kanske
också ofrånkomligare — eftergiftspolitik har England utjämnat sitt
mellanhavande med Japan i Tientsinkonflikten, måhända för att
därmed — på Kinas bekostnad — kunna koncentrera sina krafter på
Europa. Roosevelts ideologiska aktivism har lidit ett nederlag, då
behandlingen av den nya neutralitetslagen trots alla hans och hans
hustrus ansträngningar uppsköts. Den fransk-italienska tvisten om
Tunis har t. v. bordlagts men har förvisso dryftats vid de ömsesidiga
spansk-italienska visiterna och försöken att låsa det nya ehuru ännu
föga konsoliderade Spanien fast i axelmakternas allianssystem.
Tydligen har Danzig satts först på axelmakternas föredragningslista;
även om denna fråga skulle kunna vinna en fredlig lösning, skola
förvisso nya tvistefrågor omedelbart matas fram från de stater, som
just nu företräda dynamiken. Hudsons trevare att genom lån åt
tyskarna hejda dessa i Danzig — samtidigt som Böhmen-Mähren skulle
återvinna sin frihet och en rustningsbegränsning inledas — har icke
fått Chamberlains auktorisation utan tett sig som ett nytt bevis på
den engelska regeringspolitikens oenhetlighet. leke ens detta svaga
fredshopp fick överleva den 1 augusti, som nu skall begås av vår
världsdel väpnad till tänderna och i ständig beredskap.
Det hette en gång i en proklamation av general Haig under
världskrigets slutakt, att »våra hems trygghet och mänsklighetens frihet
bero på hur var och en av oss uppför sig i denna stund». Åt Ame-
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
