Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Riksdagskvinnorna och hemfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Olin m. fl. Här var ej fråga om någon tvångsuttagning efter
diktaturmönster utan om frivillig tjänst, på lämpligt och produktivt sätt
organiserad, ungefär som i det demokratiska Schweiz och ett par
andra länder av samma ideologiska struktur. Det var ett
återupplivande av den gamla tanken att låta främst en del flickor i städerna
en tid i ungdomen komma ut i praktiskt arbete eller träda i direkt
kontakt med landsbygdens sociala förhållanden. Det var, ehuru i vida
mindre drastiska former, en omskrivning av den eljest på
socialdemokratiskt håll så förgudade Fabian Månssons plan att sätta alla
flickor i diknings- eller mjölkningslära, något som på sin tid alis icke
uppfattades såsom en akt av diktaturkult — de moderna
diktaturerna voro då f. ö. knappast ens uppfunna. Att ett opolitiskt
intresse för en frivillig samhällstjänst finnes framgår bl. a. därav, att
idén tagits om hand bland kvinnlig ungdom, liksom av att en
särskild riksorganisation bildades efter det att motionerna väckts.
Särskilt på bondeförbundshåll vinnlade man sig om att visa sitt intresse
för idén, när riksorganisationen kom till stånd. Man skulle kunna
tycka, att icke minst de radikala kvinnorna, som ju alltid vänt sig
mot föraktet för kroppsarbete och sagt sig eftersträva en intimare
kontakt mellan olika samhällsskikt, med värme skulle acceptera
förslaget att genom någon lämplig form av statligt stöd realisera dessa
idéer. Från de socialdemokratiska riksdagskvinnorna avhördes dock
intet positivt i saken, och en av den gamla kvinnliga radikalismens
Bourboner, fröken Elisabeth Tamm, gav i en artikelserie i Dag. Nyh.
sitt utomordentliga misshag till känna, kvarlevande som hon är i sin
naiva förkrigsindividualism. Det kan visserligen sägas, att
riksdagen i motiveringen till sitt avslagsbeslut ej ställde sig direkt
avvisande till den i motionerna utvecklade tankegången utan sade sig
vilja bida tiden. Något mera levande positivt intresse kunde dock ej
utläsas ur det mjukt byråkratiskt avfattade utskottsutlåtandet; när
det gäller hjärteangelägenheter, brukar majoriteten eljest sannerligen
icke vänta och se. Att döma av det hittills visade intresset för
frivillig samhällstjänst kommer utvecklingen antagligen snart att ge
vid handen, att riksdagsniajoriteten i detta sociala
uppfostringsspörs-mål är efter ungdomen och därför efter sin tid.
Man skulle kunna fortsätta med att fråga, varför icke någon
riksdagskvinna lät höra sina bekymmer, när hrr Wistrand—Andréns
motion om utredning av ungdomsbrottslighetens orsaker och botemedel
avslogs i andra kammaren. Den av fångvårdsstyrelsen presterade
statistiska utredningen hade dock visat, att även de unga flickornas
brottslighet var i anmärkningsvärt och oroväckande stigande.
För att återgå till den egentliga frågan — ingen vill i och för sig
föreställa sig, att de socialdemokratiska riksdagskvinnorna skulle
innerst inne kunna misskänna behovet av en god allmänutbildning i
hemvård för det uppväxande kvinnliga släktet. Det vore ganska
otroligt. Men man förundrar sig över de fullständigt negativa, för att ej
säga motspjärnande uttryck, som detta intresse fått. På den tid, då
kvinnorna stredo för sin rösträtt, hette det esomoftast, att kvinnor-
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
