Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Statsrådens reträttposter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu så länge intet landshövdingeförordnande. Av den första
Lindmanska ministärens medlemmar blev civilminister Juhlin vid sin
avgång 1907 av sina förra kolleger utnämnd till generalpostdirektör;
däremot fick Alfred Peterson i Påboda vid den uppseendeväckande
schismen 1909 icke den landshövdingestol i Växjö, varom det talades,
och hans kamrat vid demissionen, landssekreterare Roos, fick först
1912 av den Staaffska ministären landshövdingeposten i Visby. Av
övriga ledamöter blevo — utom regeringschefen och Carl Swartz —
de jämförelsevis gamla Hugo Hammarskjöld och S. O. Nylander utan
reträttposter; Kristian von Sydow fick stanna i sin domsaga, och
P. E. Lindström fick återta sin kanslirådsbefattning i
ecklesiastikdepartementet, tills han 1917 förordnades som chef för postsparbanken.
Av ledamöterna i Staaffs andra ministär hugnades David
Bergström och Schotte av efterträdarna med poster som generalkonsul och
envoyé resp. landshövding. Utom statsministern blevo Sandström,
Jacob Larsson, Adelswärd, Fr. Berg och Peterson i Påboda utan
reträttposter, och Bror Petrén blev blott häradshövding. Av den
Hammarskjöldska ministärens medlemmar reste väl Knut Wallenberg och
Dan Broström inga anspråk, och hrr Vennersten, Westman samt
Beck-Friis fingo återgå till sina tidigare ställningar. Den Swartzska
ministären bestod till övervägande del av ämbetsmän och militärer;
hr Conrad Carleson, som kom från näringslivet, återvände dit, och
rådman Knut Dahlberg måste 1921/22 göra en ny
statsrådstjänstgöring, innan han fick en domsaga. Den Swartzska ministären
transporterade dessutom sin civilminister, Oscar von Sydow, från
landshövdingeposten i Luleå till samma post i Göteborg, när han efter ett
par månader lämnade regeringen. Av den Edénska ministärens
medlemmar fingo Alfred Peterson i Påboda och Nils Edén efter
regeringsskiftet i mars 1920 i tur och ordning landshövdingeposten
i Stockholms län. Erik Palmstierna blev, sedan han i ministären
Branting I varit utrikesminister, av den De Geerska ministären
nämnd till sändebud i London, och Värner Rydén blev, efter några
års karantän med anledning av Svensk-Import-affären, av den tredje
socialdemokratiska ministären utnämnd till
generalkrigskommissarie. Utan reträttposter blevo Eliel Löfgren, E. A. Nilson, Branting,
Thorsson och Olof Olsson, liksom konsulterna Bror Petrén och Undén.
Efter denna tid kan man lämpligen behandla ministärerna
partivis. Man kan härvid hasta förbi den huvudsakligen av högre
ämbetsmän sammansatta De Geer—von Sydowska ämbetsmannaregeringen
1920/21, blott tilläggandes att direktör H. S. Tamm och prof. Nils
Hansson återgingo till sina tidigare befattningar samt att Jacob Beskow
först efter sin andra finansministerperiod utnämndes till
domänstyrelsens chef.
De två högerbetonade Tryggerska och Lindmanska ministärerna
voro till stor del rekryterade av ämbetsmän. Den enda reträttposten
till en icke ämbetsman i den förra var J. Beskows
generaldirektörskap; hrr Petterson i Bjälbo och Wohlin — liksom Sam Clason, ifall
denne verkligen skulle ha velat lämna sin riksarkivarietjänst —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
