Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Spelöppningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer invecklade, än både den tyska och den polska propagandan
hava framställt dem — om de försummade tillfällena till en fredlig
revision av Versaillesfreden, om utsikterna till en uppgörelse i godo
över hela linjen med Adolf Hitlers Tyskland såväl före som efter
München och om möjligheterna att efter mars 1939 över huvud
taget sätta tro till tyska löften. På flertalet av dessa frågor torde
slutgiltiga svar aldrig kunna givas. Här är det blott fråga om
händelserna under de sista tio dagarna före Ragnarök.
Den 22 augusti riktade Neville Chamberlain en personlig
skrivelse till Adolf Hitler. Orsaken till detta steg var dels Tysklands
allt mer omfattande militära förberedelser, dels det just
tillkännagivna tysk-ryska avtalet, som i Berlin troddes skola medföra, att
västmakterna skulle lämna Polen åt sitt öde. Premiärministern
förklarade nu, att intet större misstag kunde göras än sistnämnda
antagande. Vad den tysk-ryska pakten än kunde visa sig innehålla,
skulle den icke ändra Englands förpliktelser mot Polen. Den
engelska regeringen ville vidare icke, att det nu som 1914 skulle kunna
sägas, att en katastrof kunnat undvikas, om London gjort sin
ställning klar. »Om fallet skulle uppstå, äro vi beslutna och redo att
ofördröjligen begagna alla styrkor, över vilka vi förfoga, och det är
omöjligt att förutse slutet på fientligheterna, sedan de en gång
börjat. Det skulle vara en farlig illusion att tro, att kriget, om
det en gång börjar, skall kunna bringas till ett hastigt slut, även
om en framgång uppnås på en av de fronter, på vilka det
kommer att föras.» Utöver denna klara deklaration innehöll skrivelsen
en förklaring, att ingenting i den tysk-polska konflikten borde
utesluta en fredlig lösning, om blott förtroendet återställdes och
möjliggjorde lugna diskussioner. England ville bidraga härtill och
föreslog en vapenvila för all presspolemik och agitation. I så fall
kunde diskussioner föras kanske ej blott om Polen utan även om
övriga aktuella internationella problem. Emellertid vore för den
polska frågans del en lösning knappast möjlig, om den ej erhölle
internationell garanti.
Denna allvarliga skrivelse besvarades av Hitler den 23 augusti.
Rikskanslern betonade sin önskan om en uppgörelse med England.
Tyskland hade emellertid vissa intressen, som det ej kunde
uppgiva. »Dessa sträcka sig icke över gränsen för de nödvändigheter,
som skapats av äldre tysk historia och härröra från livsviktiga
ekonomiska behov» (pre-requisites). Dylika frågor vore Danzig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
