Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kristendomen inför samhällsfrågorna. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristendomen inför samhällsfrågorna
den andra. Det känns ju skönt att ibland få slå näven i bordet i
en rättmätig vrede. Det ledsamma är emellertid, att slaget i
bordet alltför ofta har karaktär av bara buller.
Det vore lätt att dra fram en rad konkreta exempel för att
belysa läget. Man kunde peka på ställningen till fredsfrågan,
befolkningsfrågan, äganderättsproblemet, den industriella
demokratien, den aktuella flyktingefrågan och mycket, mycket annat.
Överallt visar sig svårigheten att få fram en på en gång enhetlig och
vederhäftig kristen linje, så snart det gäller problem av denna
komplicerade socialpolitiska art.
Det är tydligt, att kyrkan social-etiskt sett är förlamad, så länge
den sitter fast i denna förvirring och osäkerhet. Var ligger felet?
Och kan någon väg spåras till återvinnande av urkristendomens
självklara sociala patos?
En tänkbar utväg må här genast något beröras. Det ligger nära
till hands att mena, att osäkerheten bäst övervinnes genom ett
omfattande och djupgående kristet forskningsarbete beträffande alla
de spörsmål, som konstituera »den sociala frågan» av i dag. På
denna linje arbetar den ekumeniska rörelsen i den gren av sin
verksamhet, som bär namnet »Life and work». Det vare mig
fjärran att underskatta betydelsen av detta arbete. Det på svenskt
initiativ grundade social-etiska institutet i Genève har samlat och
bearbetat en myckenhet viktigt material för bedömande av
hithörande ting. Vid de stora ekumeniska konferenserna har
diskussionen förts vidare. Den vetenskapligt arbetande teologiska etiken
har härmed fått en stimulator och arbetsgivare av största
betydelse. Detta är en sak. En annan fråga är, om man av detta
arbete har rätt att hoppas de åtrådda signalerna för kyrkans
vardagliga sociala gärning. Jag tror det icke. Tanken, att de
ekumeniska överläggningarna skulle kunna resultera i något slags
»socialt credo», förefaller mig ytterst verklighetsfrämmande. Redbar
forskning är nyttig till mycket, men den duger icke till att skapa
en trosbekännelse. Den kan aldrig komma ifrån en nyansering och
en avvägning »å ena sidan — å andra sidan», som måste förta en
god del av slagkraften. Den vädjar alltid i sista hand mindre till
samvetet än till förståndet, helst det kultiverade och vid
subtili-teter vanda förståndet. Därför måste dess praktiska räckvidd i
dessa ting bli skäligen begränsad.
I detta läge måste man på allvar ställa sig den frågan, om inte
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
