Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Castlereagh — en stor fredsstiftare. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till både det nyttjade källmaterialet och de framlagda
resultaten utgör ett av de mest vägande bidragen till ej blott
Englands utan hela Europas historia under 1800-talet. Tack vare
denna banbrytande insats kan man i detalj följa den statskonst,
som skänkte så märkliga resultat till fromma för såväl England
som det europeiska statssystemet.
Castlereagh föddes 1769, samma år som Napoleon och Wellington.
Liksom den sistnämnde tillhörde han den anglo-iriska adel, som
skänkt England så många av dess mest betydande statsmän och
krigare. Från början ämnad för det politiska livet, vann han redan
vid tjugoett års ålder en plats i Irlands parlament och blev före
trettio ledare för kabinettets irländska politik. I denna egenskap
spelade han en huvudroll vid genomdrivandet av 1801 års union
mellan England och Irland, en politik, vars riktighet styrkts av
den följande händelseutvecklingen men som tyvärr från början
förfuskades på grund av Georg III:s vägran att giva katolikerna
politiska rättigheter.
Castlereagh kom, i likhet med Canning, Liverpool och Perceval,
att tillhöra den krets av unga tories, som fylkade sig kring
William Pitt som sin avgudade mästare. Han blev minister för Indien
och senare krigsminister i två repriser. Hans insatser på denna
post fördunklades i samtidens ögon av den förolyckade
expeditionen mot Scheldemynningen 1809, vilken även blev en av orsakerna
till den öppna fiendskapen mellan honom och Canning och deras
beryktade duell. En senare forskning har i huvudsak rentvått
Castlereagh från dessa beskyllningar, och den engelska arméns
hävdatecknare, Fortescue, betecknar honom utan vidare som den
bäste krigsminister England haft.
Sin stora insats skulle Castlereagh emellertid först göra, sedan
han tre år senare återinträtt i kabinettet för att efter Wellesley
övertaga den utrikesportfölj, som han så behöll till sin död tio
och ett halvt år senare.
Castlereagh var i allt en typisk representant för den engelska
högadeln. Redan hans yttre — ett nästan bildskönt
aristokratansikte och en elegant och imponerande hållning — visade hans
förnäma börd. Hans personliga mod var ovanligt även i ett land och
inom en samhällsklass, där denna egenskap är en av de främsta
kardinaldygderna. Hans personlighet synes hava ägt en ovanlig
förmåga att vinna människor, en egenskap, som han redan visat
under de oroliga åren på Irland i slutet av 1790-talet och som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
