Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Castlereagh — en stor fredsstiftare. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss cynisk uppfattning av människorna och. politiken, möjligen
en följd av hans intima kännedom om den politiska korruptionen
på Irland i slutet av 1790-talet. Viktigare var, att han visserligen
kunde vinna människor för sig själv men ej för sina politiska
idéer, hur övertygad han än var om dessas riktighet. Delvis synes
detta hava berott på hans temperament — alla iakttagare äro ense
om hans kyla och likgiltighet, som blott formellt doldes av hans
älskvärda sätt. I bjärt motsats till den entusiastiska och
beundrande krets av nära vänner, som alltid omgav den av många så
hatade Canning, tycks Castlereagh trots all sin stora popularitet
i sällskapslivet hava saknat nära vänner i djupare mening.
Hans personliga isolering bidrog säkerligen till att framkalla
den slutliga katastrofen, och den vållade, att den linje av
förtrolig samverkan med kontinentens ledande statsmän, som han
målmedvetet följt, så hastigt och fullständigt utplånades ur Englands
politik. Men härtill medverkade även hans uppfattning av
utrikespolitikens väsen. För honom var den kabinettspolitik om ock i
bästa mening: överläggningar vid förhandlingsbordet mellan
fullmyndiga statsmän, som ej behöva avlägga egentlig räkenskap för
andra än sina suveräner och ministerkolleger. Han saknade
Cannings förmåga att genom tal i parlamentet eller t. o. m. ute i
landet och genom framläggande av diplomatiska dokument vädja till
den allmänna opinionen och utnyttja den för sina syften. Något
dylikt var helt främmande både för hans aristokratiska
temperament och för hans uppfattning om utrikespolitikens väsen.
Följden av denna förbehållsamhet blev, att Castlereagh aldrig vann
någon resonans i parlamentet eller bland allmänheten för sina
idéer om europeisk samverkan och kontakt mellan makternas
ledande statsmän. Vid hans bortgång funnos inga, som buro upp
hans politik. Med entusiasm slöt i stället nationen upp kring
Cannings frejdiga »Every nation for itself and God for us all — — —
the time for the Areopagus and the like of that has gone by».
Förbises får dock icke, att en del av Castlereaghs motvilja mot
samverkan med parlament och opinion säkerligen berodde på den
ingående erfarenhet av demokratin som omstörtande, fredsfientlig
och erövringslysten faktor, som han liksom alla sina samtida gjort
under två decenniers kamp mot de krafter, som den franska
revolutionen släppt lösa.
Castlereaghs uppfattning om grundlinjerna för Europas
nydanande efter den revolutionära krisen voro ett arv från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
