Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkklockornas klämtning och kungörandet av överhetens bud. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom en handgriplig påminnelse härom framstår
bensinkungörelsen den 1 sept., vilken med omedelbart ikraftträdande utkom
från trycket i Svensk författningssamling (nr 588) på e. m. samma
dag. Utan handelsministerns allmängörande i radio denna dag
hade kungörelsen icke kunnat efterlevas, ty förbudet för inköp
av bensin tillämpades ju redan vid midnatt den 1 sept., och efter
kl. 10 f. m. dagen därpå tillämpades körförbudet för privatbilar,
motorcyklar, motorbåtar och luftfartyg. På liknande sätt tillgick
med den kungörelse om inskränkning i lastbilstrafiken (nr 627),
vilken handelsministern per radio den 6 sept. meddelade
allmänheten, samt med kungörelsen (nr 639) om exportförbud å vissa
varor, allmängjord av handelsministern i radio den 10 sept.
Låtom oss fortgå på denna väg, med den viktiga kompletteringen
dock, att detta allmängörande i radio tillägges rättslig verkan, så
att även ikraftträdandet anknytes till riksradioutsändningen,
vilken då kommer att innebära verklig delgivning genom kungörande.
Publiceringen i Svensk författningssamling av lagar och
förordningar måste självfallet fortbestå, men den starkt fiktiva
karaktär, som detta delgivningssätt ensamt för sig innebär, skulle i
väsentlig grad mildras, om delgivningen därjämte anknötes till
regelbundna radioutsändningar, vilka i mindre brådskande fall,
alltså såsom regel, endast behövde innehålla författningens namn
och nummer i författningssamlingen.
Ingen vill väl bestrida den suveräna överlägsenheten hos detta
kungörelsesätt över det fortfarande gällande, vilket stadgas bl. a.
i kungl. brevet 1808 (!), även av åtskilliga rättsbildade till men
för deras verksamhet förbisett, nämligen att »resolutioner och
utslag som KB eller kollegierna meddela uti ekonomi- eller
politimål, vilka röra antingen hela menigheter eller så många särskilda
personer, att en bestyrkt avskrift av samma beslut icke kan varje
person utan större kostnad eller besvär tillställas, skola genom
uppläsandet från vederbörande predikstolar kungöras», från
vilken tidpunkt besvärstiden räknas. Kurialstilens tröttande längd
likaväl som kungörandets form böra otvivelaktigt få tillhöra den
»gamla goda tiden». Låt tidsenliga former för offentligt
kungörande ersätta förkunnelsen från predikstolen och kyrkklockornas
ringning, avsedda för det religiösa livets helgade ändamål!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
