Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11 sept. 1939 - Nationalsocialismen och bolsjevismen - Under fanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid en senare partidag i Nurnberg avgav rikskansler Hitler
bragelöftet att aldrig paktera med bolsjevismen, som »utan varje
inskränkning» framstod som dödsfienden. Motsättningarna mellan
nationalsocialismen och bolsjevismen kunde ej överbryggas. »De representera
tvenne världar, som blott kunna fjärma sig från men aldrig närma
sig varandra. — — — Här får det ej vara tal om något pakterande,
ty den fara, som hotar Europa, är akut och kan plötsligt (über Nacht)
bryta in som den fruktansvärdaste olycka över alla civiliserade
nationer. — — — Man kan inte anta, att bolsjevismen ändrat sina
metoder. Den är och förblir vad den alltid varit, en propaganda- och
revolutionsapparat, som åsyftar Västerlandets medvetna förstörelse.
Bolsjevismen är alla nationers och religioners och varje mänsklig
kulturs förklarade fiende. — — — Den som pakterar med bolsjevismen,
är av denna dömd att gå under.»
Reflexionerna göra om någonsin sig själva. Möjligen vill man
tillägga, att det pakterande, som den 22 augusti i Kreml skedde mellan
Stalin och von Ribbentrop, riktade sig främst mot Polen, d. v. s. det
land som genom Pilsudskis seger över bolsjevikarmén vid Warschau
1920 hejdade den hotande röda flodvågen över Europa — en seger
som av många betecknats såsom lika betydelsefull för Västerlandet
som Jan Sobieskis seger över turkarna vid Wien 1683.
— — —
Det icke minst betecknande för modern kabinettspolitik är att
Stalin — enligt de avslöjanden, som G. P. U.-agenten general Krivitski
gjort i våras i »Gringoire» och nu senast i Vecko-Journalen —
alltsedan den 30 juni 1934 och efter den tillit till Hitlers kraft, han då
vann, målmedvetet eftersträvat förbund med Tyskland, därvid han
sökt nå denna vänskap genom Litvinovs »antifascistiska» N. F.-politik
och genom den ryska radions till för kort tid sedan notoriska hetsande
mot Tyskland. Mottot för den kaukasiske diktatorn i Kreml synes ha
varit »ju större fiendskap, desto fortare vänskap». Med hänsyn till
de förut så oöverbyggliga ideologiska motsättningarna ter sig den
tysk-ryska pakten som den hittills största triumfen för den
hämningslösa statskonst, vars begrundare var florentinaren Nicolò Machiavelli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
