Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Fred eller förödelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sovjetvänliga politiken har blivit en black om foten för Tyskland
i dess penetrationer och rubbat många kontinentalländers tilltro
till den tyska utrikespolitikens raklinjiga bevekelsegrunder.
Tysklands materiella motståndskraft vid ett nötningskrig måste
trots rysspakten, trots organisationsförmågan och trots folkets
förmåga av uppoffringar och disciplin antagas vara bräcklig.
»Protegerandet» längs hela östra gränsen av motspänstiga folk
av främmande ras har hastigt givit Tyskland samma
minoritetsproblem som Tjeckoslovakien och Polen hade att brottas med och
som delvis vållade dessa staters fall. Hur hållfast den
folkmoraliska fronten i Tysklands breda lager kan visa sig vara vid en
krigisk uthållighetstävlan, kan man endast gissa sig till. Även
om västmakterna ej bli i stånd att militärt slå ner Tyskland, är
dess läge fyllt av så stora risker och så små vinstchanser, att man
kan förstå Hitlers vädjanden om fred.
Västmakternas segermöjligheter synas ligga icke så mycket på
det militära som på det ekonomiska planet. Det måste med
säkerhet antas, att de äga en större uthållighet, och ha därigenom
det övertaget att deras krav på medborgarna icke behöva bli lika
outhärdliga som Tysklands. De löpa visserligen risk, att Italien
och Ryssland kunna inträda i kriget på deras fiendes sida, men
ohägnet härav får jämföras med Tysklands ohägn av Rysslands
framträngande mot Centraleuropa. Västmakterna ha dessutom
fördelen att strida för principer av samma sort, som gjorde
ententemakternas krigföring under världskriget enligt den mäktiga
propagandan nästan religiöst färgad och just därför
svårövervinnelig. Efter det polska fälttåget har tyskarnas krig ej samma
etiska målsättning som när det gällde »Versaillesdiktatet» utan
ter sig helt visst även för de lojalaste soldater som ett krig för
krigets eller styrkans egen skull.
Det har nyligen sagts, att ett modernt krig till följd av de
omätliga ekonomiska prestanda kostar segraren lika mycket som
den besegrade. Ett utdraget krig måste för långliga tider framåt
utarma de tre krigförande makterna och hart när omöjliggöra de
kulturuppgifter, som vår tids samvete fordrar. Det måste i första
hand ge de utanförstående staterna favören att ekonomiskt
profitera av de tre stormakternas trångmål. Det måste dessutom ge
fördomsfria och expansiva stater chansen att, bokstavligt talat,
i rätt ögonblick skära mer eller mindre breda remmar ur de
krigförandes ryggar. Vem som än segrar kan slutet bli en kris för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
