Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Finland — den nordiska rättstankens förborg. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland — den nordiska rättstankens förborg
kan bryta de gångna ödenas gemensamhet — lika litet som något
kan ändra det faktum, att Sverige och Finland ligga kust mot
kust på var sin sida om Ålands hav och Bottniska viken, nu som
i forntid och i framtid bildande fästning och förborg, åtskilda av
en vattengrav.
Livet är farligare och hårdare i förborgen. Vaksambeten är
skarpare, faran närmare. Men livet där borta har för envar, som
ser och känner historiskt, också i vardagslag över sig något av
historiens ödesmättade storhet. Där lever och kämpar en
kvarbliven, lösbruten bit av det forna svenska östersjöväldet ■— ett
stycke svensk historia i finländsk fortsättning. Vi hålla alltjämt
den förpostställning, som de svenska korstågen skapade. Vår
historia löper i obruten räcka genom fredliga ocli krigiska skiften
från Tyrgils Knutssons tid till innevarande stund, ty vi stannade
kvar på en stormad vall, när Sverige uppgav kampen, resignerade
och drog sig tillbaka bakom sitt skyddande hav. Men det är
svensk statstanke, som kämpar där borta, vare sig den uppbäres
av finnar eller svenskar. Och nu som förr är det Sveriges förborg,
som ligger där öster om vattnet, blickande ödet i vitögat och
beredd på allt.
Jag har i dag den äran och den glädjen att i mina fäders
riks-liuvudstad, vars befolkning ännu för föga mer än hundra år sen
till betydlig del var bördig från Finland, inför en talrik svensk
menighet, som inom sig sluter representanter för Sveriges
konungahus och många av landets ledande män, få bära vittne om
obrytbarlieten av de band, som i forntid och nutid bundit ocli
binda Sverige och Finland samman. Världen våndas i en
ödesstund, mycket, som synts oss väsentligt, ter sig som oväsentligt,
verkligheten får en ny och skarp belysning med mörka skuggor
ocli klara dagrar. I denna belysning framstår Finlands
samhörighet med Sverige, och genom Sverige med Norden, klarare än
i vardagens lugn. Rymden är full av dån, och ingen vet vad
morgondagen bringar. Bryter solen genom molnen, så hälsa vi den
med glädje; slår blixten ner, så möta vi den. Sveriges och
Finlands gemensamma historiska minnen mana: folket i förborgen
vill söka vara de största bland dem värdigt.
Jag har sett mitt folk inför världsstormens hot, och jag tror
mig våga säga, att det är redo att manligt möta vilken prövning
som helst. I en allvarlig stund bör man undvika överord; jag
säger därför icke, att jag är stolt över mitt folk, men jag är djupt
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
