Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Krisen och exportnäringen. Av Torsten Hèrnod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge köparna av de svenska stapelprodukterna äro villiga att
betala de ökade priser, som täcka utfrakterna. En
subventionering av utfrakterna i ett dylikt läge skulle ju innebära en ren
present till utlandet. Men man får å andra sidan icke trösta sig
med att allt är gott och väl, eftersom merfrakterna på grund av
det nu inträdda läget betalas av våra köpare. Det är tvärtom så,
att kunna frakterna icke hållas inom rimlig höjd, minskas den
svenska konkurrensförmågan på exportområdet. Ty vid en viss
punkt i den av frakter föranledda kostnadsstegringen inträder
det läget, då köparelandet självt kan — och det kunna våra
köpareländer i stor omfattning göra — producera våra varor och
stänga våra exportmöjligheter. Med varje krona eller dollar, som
frakten stiger, ökas våra köpareländers inhemska
konkurrensförmåga. Detta är en mycket viktig punkt i det nutida Sveriges
exportförhållanden.
Men även med iakttagande av de kostnadsbesparande åtgärder,
som i det föregående antytts, blir en viss höjning av de allmänna
levnadskostnaderna säkerligen ofrånkomlig. Mig förefaller det
vara riktigt, vad professor Ohlin uttalade, nämligen att ingen
konsumentgrupp skäligen bör kunna kräva kompensation för
denna prisstegring. Men då återstår å andra sidan frågan, om
statsmakterna äro beredda att taga konsekvenserna av en sådan
politik, som väl bl. a. innebär, att det nuvarande systemet med
efter index automatiskt stigande löner för statstjänstemännen
tills vidare får sättas ur funktion. Och ståndpunkten innebär
därjämte ett krav på den största återhållsamhet i fråga om
lönepretentioner på den enskilda arbetsmarknaden. Det är värt att
understryka de om självdisciplin och ansvarskänsla vittnande
uttalanden och åtgärder, som i flera fall i detta hänseende föreligga
från arbetarorganisationernas sida, vilka uttalanden förtjäna
respekt och erkännande. Äro de statliga och kommunala
tjänstemännen beredda att solidariskt ansluta sig till denna restriktiva
lönepolitik, som läget tydligen kräver?
Professor Ohlin har vidare formulerat den satsen, att
jordbrukarna, liksom andra producenter, ha rätt att söka undgå en
minskning av inkomsterna genom att höja priserna, i den mån
deras egna kostnader stigit sedan första halvåret 1939. I detta
uttalande torde man väl utan tvekan kunna instämma. Men i
bjärt kontrast härtill synes det krav på väsentligt höjda priser
stå, som från jordbrukarhåll nyligen framförts genom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
