Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Överklassens ansvar. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVERKLASSENS ANSVAR
Av docent GUNNAR HECKSCHER, Uppsala
Hade någon under vår stormaktstid ställt frågan, vilken klass
som var den ledande i Sverige, skulle svaret knappast ha kunnat
bli mer än ett. Det var adeln, som hos oss på ett ganska ovanligt
sätt förenade ämbetsmanna- och godsägareklasserna till en enhet.
Ett flitigt adlande av så gott som alla, som på något område höjt
sig till en ledande ställning, och en kraftig ståndscirkulation, ej
minst via prästeståndet, bevarade den svenska adelns frihet och
dess nära samband med folkets breda lager.
När adeln i slutet av 1700-talet och under 1800-talet förlorade sin
position, voro orsakerna flera. En var utländsk påverkan: efter
den industriella revolutionen i England och den politiska i
Frankrike var dess allmänna auktoritet i Europa allvarligt skadad. En
annan orsak var, att jorden i betydande utsträckning övergick från
frälse till ofrälse innehavare, sedan de senare 1810 fått tillstånd att
förvärva frälsejord. Viktigare än någon av dessa orsaker var kanske,
att adlandet blev alltmera ovanligt för att med Oskar I:s
trontillträde praktiskt taget upphöra. När nyrekryteringen av adeln
upphörde, var det också slut på detta stånds anspråk att utgöra det
svenska folkets elit: allt flera av de ledande männen måste
därefter stå att finna bland ofrälset. Likväl visade ännu den första
tvåkammarriksdagen 1867 ett högst betydande adligt inslag, och
de gamla riddarhuspolitikerna — Louis De Geer, Gustaf
Lagerbielke, Henning Hamilton, Arvid Posse, J. A. Gripenstedt —
förstodo i betydande utsträckning att hävda en politisk
ledareställning. Först långsamt, sedan den kulturella och ekonomiska
ledningen längesedan glidit över i andra händer, förlorade adeln sitt
gamla anseende som det politiska ståndet framför andra.
Efter adeln kom medelklassen. Först bruksägarna. Åtskilliga av
dem adlades och gjorde sin insats på riddarhuset, andra förblevo
ofrälse och fingo först 1834 tillträde till riksdagen (borgarståndet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0527.html
