Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor 14 okt. 1939
- Efter de första sex krigsveckorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 14 okt. 1939.
Efter de första sex krigsveckorna.
I händelseutvecklingen efter den 1 september är
det framför allt tre moment, som överraskat
betraktaren, nämligen Polens snabba och fullständiga nederlag,
Rysslands omfattande och hotfulla aktivitet samt den passivitet, som till
lands såväl som i luften präglat krigföringen mellan Tyskland och
västmakterna.
Sistnämnda faktum frapperade från början alla iakttagare, allra
helst som det stod i den mest fullständiga kontrast till
militärteoretikernas profetior om det totala krigets plötsliga inträde som det
karakteristiska för alla framtida krigsutbrott. Det ledde därför
genast till hypoteser, att kampen från västmakternas sida endast
vore ett skenkrig i syfte att nödtorftigt rädda deras ansikte vis-à-vis
Warschauregeringen och att Polens nederlag skulle bliva signalen
till fredens återupprättande. Dylika förmodanden syntes från början
föga sannolika, då de förutsatte en ganska ofattbar politik i London
och Paris. Efter Chamberlains och Daladiers senaste tal lära de
knappast längre omfattas ens i Berlin utan man torde överallt hava
vant sig vid tanken, att England och Frankrike mena allvar. Att
deras stormaktsställning ej skulle kunna förenas med eftergift i
nuvarande situation, är ganska säkert.
I själva verket torde uteblivandet av alla mer dramatiska
krigshändelser knappast vara ägnat att förvåna. Vad tyskarna angår, har
deras hela taktik otvivelaktigt gått ut på att söka begränsa
konflikten till en lokal och riskfri uppgörelse mellan dem och Polen och
att sålunda åtminstone för denna gång undvika en blodig och till sin
utgång mycket litet lovande kraftmätning med västmakterna. Hitler
har därför haft alla skäl att undvika allt, som kunde göra brytningen
med dessa oåterkallelig. Vad åter England och Frankrike angår, är
det redan med tanke på erfarenheterna från världskriget, då
befästningstekniken var vida mindre utvecklad än nu, klart, att det fordras
månader för att artilleristiskt och ingenjörsmässigt förbereda en
generalstorm mot västvallen, om en sådan verkligen skulle ingå i
general Gamelins planer.
Det återstår alltså egentligen att förklara västmakternas långt
drivna passivitet i luften. För att lätta trycket mot den polske
bundsförvanten voro efter Rysslands avfall kraftiga attacker mot militära
och industriella anläggningar samt kommunikationslinjer i Tyskland
den enda utvägen. Den officiella engelska blå boken visar också, att
den polska regeringen från början uttryckte sina förhoppningar om
en dylik diversion. Att den ändå uteblev, torde bero på flera skäl.
För västmakterna, som från början sökt giva sitt krig en viss
korstågskaraktär, är det önskvärt att undvika att utmana neutral opinion
— särskilt i U. S. A. före vapenembargots avskaffande — genom att
inleda ett slags krigföring, som måste stöta hela mänskligheten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0538.html
